Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen satsar på kvinnors arbetsmiljö, men...

Annons

Vi kunde i dagarna ta del av det beslut regeringen tagit om en satsning på kvinnors arbetsmiljö vilket är glädjande. Uppdraget till Arbetsmiljöverket att utveckla och genomföra särskilda insatser för att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet i förtid är positivt. Däremot så ställer jag mig oförstående till varför det i en så här stor satsning, 20,5 miljoner kronor, ska fokuseras på metoder för en ökad kunskap om risken för belastningsskador när ett av de stora problemen på arbetsplatser, som främst drabbar kvinnor är kränkande särbehandling, i dagligt tal vuxenmobbning.

I en tidigare gjord undersökning av just Arbetsmiljöverket så har det framkommit att runt 350 000 människor känner sig kränkta och trakasserade på sina arbetsplatser. Främst är det kvinnor inom offentlig verksamhet som drabbas och tvingas avsluta sitt arbetsliv i förtid.

Jag läser vidare att arbetsmarknadsminister Hillevi Engström är glad över att kunna göra den här satsningen, inte bara för att hjälpa kvinnor att själva kunna försörja sig, men också för ökad kunskap som följd. Samtidigt ställer jag mig frågande till varför regeringen inte vågar sätta ner foten och satsa på alla de kvinnor som tvingas bort från sina jobb med anledning av vuxenmobbing? Den 8 februari i år hölls ett seminarium i riksdagen som handlade om kränkande särbehandling där alla partier var överens om att åtgärder mot vuxenmobbing behövs. Visserligen var det ett tag sen men inte kan väl Hillevi Engström redan glömt bort det som sades då?

Vidare går det att läsa att även jämställdhetsminister Nyamko Sabuni vill se en friskare arbetsmiljö i kvinnodominerade yrken och att det ur jämställdhetssynpunkt är viktigt. Självklart så är det viktigt att ha en bra arbetsmiljö i alla yrken oavsett om det handlar om kvinnor eller män, där är vi överens. Men även här vågar man inte satsa på eller ens uttala vikten av den ojämställdhet som just kvinnor utsätts för när det gäller kränkande särbehandling. Varför?

Då satsningarna på kvinnors arbetsmiljö när det gäller belastningsskador ska omfatta kunskap, information och utbildning av inspektörer för att ha möjlighet att syna arbetsmiljöbrister på detta område får kosta så mycket pengar undrar jag förstås varför det inte satsas på att utbilda och informera samma inspektörer när det gäller den psykosociala arbetsmiljön?

Om man nu satsar på kvinnor så varför inte göra det fullt ut? Oavsett om det är genom fysisk eller psykisk ohälsa som kvinnor hamnar utanför arbetsmarknaden så blir de ekonomiska konsekvenserna stora både för samhället och individen och det psykiska lidandet stort för individen.
Nu uppmanar jag regeringen med arbetsmarknadsministern i spetsen att se över uppdraget till Arbetsmiljöverket och även låta uppdraget omfatta alla de kvinnor som utsätts för kränkande särbehandling på våra arbetsplatser.

Linda Mathiasson
Styrelseledamot, Föreningen Stopp mot kränkande särbehandling i arbetslivet

Annons
Annons
Annons