Annons

Egons första fotboll var en grisblåsa

På 1930-talet spelade Egon Sundberg 113 allsvenska fotbollsmatcher med Sandvikens IF. Men första fotbollen var av det annorlunda slaget. – När morfar hörde att vi inte hade någon boll gav han mig en grisblåsa. Den var oval och flög som en skadeskjuten kråka!

Egon och de andra killarna hemma vid Wij bruk i Ockelbo saknade inte idéer när det gällde att hitta på saker att sparka på i stället för boll. Utöver urinblåsan från morfars nyslaktade gris förekom en hel del andra varianter.

– Vi hade strumpor med tidningspapper, trasor, ja det vete gudarna allt vad vi sparkade med!

Barndomens fotbollsmatcher var på lek men musiken var allvar. Egons farfar var musikalisk och såg till att sjuårige Egon fick pianolektioner av läraren och kantorn i Ockelbo kyrka, Otto Lindvall (han som skrev den berömda valsen ”Konvaljens avsked” samt ”Ockelbovisan”).

Under många år, i ur och skur, sommar som vinter, gick Egon varje vecka de fem kilometerna till pianolektionerna. Vid 15 var han så duktig att han fick åka till Stockholm för att söka till Musikaliska akademin.

– Jag hade ett brev från pianoläraren till professorn och åkte med mor till Stockholm, men alla platser på akademin var upptagna. De beklagade och gav mig i stället adresserna till två utbildningar i Tyskland.

Spelade till stumfilmer

Men Egons pappa hade inte råd att skicka sonen utomlands för musikstudier. I stället började Egon spela till stumfilmer på hemma på biografen i Ockelbo, senare även i Järbo och Lingbo.

– Jag skulle sätta musik till alla scenerna i filmen. Med filmrullarna kom ett blad där man kunde läsa något om vad filmen innehöll. Noterna skickade jag efter.

Ett par år senare började Egon dessutom spela i orkester, först med ett band som kallade sig för Black Boys och sedan med bandet Egonis, ett gäng killar från Ockelbo med Egon som kapellmästare. Utöver stumfilmsmusiken blev det sena kvällar på Gästriklands dansbanor, samtidigt som han gick med posten på Kopparfors.

Värvad till SIF

Midsommardagen 1934 när han låg och sov vid Wijdammen, utmattad efter en sen kväll med orkestern och ett tidigt arbetspass åt bolaget, väcktes han av en för honom okänd person. Mannen presenterade sig och undrade om Egon ville börja spela fotboll med Sandvikens IF. Egon som visserligen med tiden fått en riktig fotboll att spela med men som aldrig hade haft en tränare tackade ja efter viss tvekan.

Redan nästa dag spelade Egon borta mot Hällefors och efter några träningar med SIF fick han jobb på Sandvikens jernverk.

Egon Sundberg spelade målfarlig vänsterytter i SIF 1934–1939, då laget låg i allsvenskan. Men en av de matcher han minns bäst var en mot Malmö under beredskapsåret 1941, då Egon gjorde en kortvarig comeback som ersättare i SIF.

Åkte tidningståg till match

Laget hade missat nattåget till Malmö, där match skulle spelas dagen därpå. SIF-spelarna stod rådlösa på perrongen i Stockholm när de fick chansen att hoppa på ett tidningståg som skulle gå senare på natten. Det var rena godsfinkan och naturligtvis alldeles otänkbart som färdsätt för dagens elitspelare.

– Fyra av oss kunde ligga skavfötters i sovhytten. Resten fick ligga på träbänkar. Det var omöjligt att sova.

Framme i Malmö blev det bråttom och spelarna fick byta om i bilarna som hämtade vid stationen.

Matchen började utan att spelarna hade hunnit äta. Men hur det var bjöd ”rödtröjorna” från Sandviken hårt motstånd och när tio minuter återstod nickade Egon Sundberg in segermålet.

– Efter det sov vi gott, då var det tyst på tåget hem!

Egon lämnade fotbollen redan 1939, samma år som han gifte sig med sin Torborg. Under krigsåren åkte Egon in i lumpen ett tiotal gånger och tjänstgjorde på flera platser runt om i landet.

42 år på Sandvik

Egon arbetade 42 år vid Sandviks brukskontor. Efter fotbollskarriären tog han upp musiken igen och började ge pianolektioner hemma i lägenheten. Det var i televisionens tidiga barndom och frågan är vilket som drog mest; Egons pianolektioner eller familjen Sundbergs tv-apparat.

– Ibland kom eleverna flera timmar för tidigt för att titta på tv, det kunde vara fullt i köket där vi hade tv:n. Det var en rolig tid!

Han gjorde sig också känd som en duktig ackompanjatör till olika artister och spelade på revyer och operettföreställningar i Sandviken och Gävle. Tillsammans med en cellist och en violinist bildade han senare en orkester som spelade kammarmusik på små tillställningar.

Sedan Torborg avled 1984 har Egon tillhört ett kamratgäng som brukade träffas på badhuset en gång i veckan och även umgås i andra sammanhang. Men i dag är Egon ensam medlem kvar, både i badgänget och orkestern.

– Det är ledsamt när kamraterna dör. Det blir så tyst.

Bästa åren, säger han, var när han som pensionerad kunde ägna mycket tid åt barnbarnen. Egon har haft ett långt och aktivt liv som pensionär och spelade tennis tills han var 80. När snön går bort kan han återuppta promenaderna med rollatorn.

– Ett sunt liv med mycket idrott, är enligt Egon vägen till ett långt liv.

  • EGON SUNDBERG

    Familj: Dottern Anne-Cathrine med familj. Två barnbarn, ett barnbarnsbarn.

    Bor: I lägenhet i Barrsätra sedan 1948.

    Yrkesliv: 42 år på Sandviks brukskontor.

    Intressen: Idrott och musik. Vänsterytter i Sandvikens IF 1934–1939. Pianist sedan barndomen.

    Fyller: 100 år i morgon, söndag.

    Firar: Med öppet hus hemma hos dottern i Storvik.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons