Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Gottmar, 70, har återvänt hem till Berget

+
Läs senare
/
  • TILLBAKA PÅ FÖDELSEORTEN. Det lilla förrådshuset som står invid bostadshuset på Gottmar Liljebjörns släktgård antas vara från början av 1700-talet. Gottmar återvände till sina rötter när han flyttade tillbaka till Gästrike-Hammarby för 20 år sedan.

Gottmar Liljebjörn växte upp i en brukskåk mellan två järnvägsspår. För 20 år sedan återvände han till födelse­orten Gästrike-Hammarby och övertog mammas släktgård Berget. – Den här gården har alltid varit mitt andra hem.

Att gården där Gottmar och hans fru Eva bor kallas Berget har sin förklaring i de små bergknallarna som sticker upp ur gräset här och var. Bergvärmeborren behövde inte jobba sig särskilt långt ner innan den nådde urberget som gården är byggd på.

De senaste två decennierna har Gottmar rustat huset som funnits i släkten sedan början av 1700-talet. Nytt badrum, ny entré och en stor inglasad altan har det blivit bland annat.

– Släktgården är min mammas. Här hade mammas mormor skrädderi en gång i världen, berättar han.

Gottmars mamma Ingeborg var yngst av fem syskon. När Ingeborg var tolv dog båda föräldrarna i tuberkulos och syskonen blev tvungna att försörja sig själva, vilket var möjligt tack vare ortens sulfitfabrik.

Gottmar har ljusa minnen av David, Tore och Lisa, de tre av syskonen som bodde kvar på gården under hela sina liv. Han har alltid känt sig hemma på Berget och fann det naturligt att ta över när huset blev tomt.

Gottmars mamma Ingeborg träffade Bertil och flyttade in i en av Gästrike-Hammarbys alla brukskåkar som fanns på den tiden. Gottmar, nummer ett av tre söner, föddes 1942 i huset som var omgivet av järnvägsspår.

– Då fanns det fyra ånglok och 20 järnvägsspår i Gästrike-Hammarby, berättar han.

Massan från Kopparfors sulfitfabrik gick vidare på räls till Storvik. Bruksorten blomstrade och ägaren Wallenberg var generös.

– När sommarlovet kom sa basarna till skolungarna: ”På måndag kommer ni och jobbar”. Parken och herrgården skulle snyggas upp till midsommar. Jag jobbade och tjänade ihop till första moppen när jag var 14.

Efter tre år i yrkesskola i Sandviken återvände Gottmar till hemorten och fick åter jobb vid sulfiten. Men jobbet blev kortvarigt. Gottmar kände sig missnöjd med arbetsvillkoren och sa upp sig.

– Man blev nog lite kaxig när man kom till Sandviken och såg vad andra tjänade, säger han med ett leende som antyder att han nog ganska öppet visade vad han tyckte om orättvisorna på hemma på bruket.

Gottmar tog körkort och fick jobb i Gävle. En kväll på väg till en dans i Storvik träffade han Eva som fick skjuts i hans Saab 96. Paret gifte sig 1969 och året därpå byggde de hus i Kungsgården, där pojkarna växte upp.

1977 öppnade Gottmar egen affär i Sandviken, vilken så småningom fick namnet ”Gottes motor och sport”, där många Sandvikenbor köpt sina cyklar, motorcyklar och motorsågar. Hanteringen av fordonsförsäkringar ledde så småningom vidare till jobb i försäkringsbranschen.

Gottmar har jobbat mycket, inte minst som egenföretagare, men med en aktiv fritid har han hållit stressnivån nere. Motion, segling, vindsurfing, fjällvistelser och sköna turer med motorcykeln har rensat huvudet efter hektiska perioder, men nyligen sålde Gottmar både motorcykel och segelbåt.

– Jag kan få en tår i ögat när jag tänker på dem, säger Gottmar, som tidigare även var en entusiastisk vindsurfare.

– Tänk, känslan när det går vitt på vågorna och man ligger med ryggen nästan mot vattnet och det går fort som tusan…

I dag står familjen i fokus och motionen består mest i dagliga promenader och cykelturer.

– Eva och jag går tre till sex kilometer varje dag, såvida inte vädret är katastrofalt dåligt.

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons