Annons

Inger, 70, reser i tiden

Kocken och hovmästaren Inger Dolk har skämt bort sin sambo Lars-Ove. Nästan varje måltid blir en fest under Ingers händer, med vackert dukat bord och varsam uppläggning. – Ibland undrar han vad det ska vara bra för. Men han får stå ut, det är en yrkesskada, skrattar Inger som aldrig skulle ställa en kastrull direkt på bordet.

Inger är hemma i Gävle på blixtvisit för en begravning – ett av de tillfällen när man påminns om att livet inte är oändligt utan utmätt. Annars har hon tillbringat sommaren på Åland där paret har husvagn och kanadensare.

– Vi tar långa kanotturer, med fikastopp och lunchstopp. Det är så underbart att följa sjöfåglarna under sommaren. Nu i augusti har det blivit tystare, när de är på väg därifrån.

Desto muntrare i augusti är att skörda primörer.

– Tänk ett helt bord med grönsaker, suckar Inger.

Kanske dukas de samman med några avknipsade flammentanz, rosen som Inger förknippar sin barndoms födelsedagar med.

– Mamma kom in med en bricka på morgonen, och där låg alltid några rosor av den sorten, berättar Inger.

När Inger Dolk var barn hade hon inte det minsta intresse för matlagning.

– Jag höll på med simning och gymnastik, det var bara idrott hela tiden. Min mamma blev så förvånad över att jag började på restaurang: ”Men Inger”, brukade hon säga, ”hur har du hamnat här?”.

Som 17-åring hängde Inger med en kompis till Ljusdal och lanthushållsskolan. Myllan var den rätta, Ingers lust väcktes och hon levererade med besked. Sedan dess har hon både lagat mat och serverat på tjusiga ställen i Gävle, Stockholm, London, Paris och Los Angeles.

– Det var en utmaning att laga svensk mat i England. Jag sprang runt i Soho och letade efter salt sill. Ättika och jäst hittade jag till sist på apoteken, säger Inger.

I Stockholm jobbade hon bland annat på innekrogen Cecil på Biblioteksgatan, som senare blev Alexandras.

– Det var riktigt tufft. I köket jobbade bara män och kökschefen undrade vad han gjort för ont som fått dit en kvinna. Men man fick bita ihop, och visa vad man gick för.

När Inger gjorde praktik på gamla Baltic i Gävle fick hon ett erbjudande hon inte kunde motstå.

– Det var Werner Bengtsson som kom fram och undrade: ”Skulle Inger vilja åka till Paris?”. Jag skulle få laga mat på Svenska klubben och åkte förstås iväg.

Inger träffade så småningom en göteborgare och jobbade drygt sex år i Göteborg, började som smörgåsnissa och lämnade som hovmästare. På Lorensberg stötte hon på medlemmar ur familjen Zedrén som ägde Centralhotellet i Gävle.

– Rolf Zedrén hade en oerhörd pondus. Han lutade sig fram och sa: ”Om Inger kan tänka sig tillbaka till Gävle ska hon ta kontakt med mig”.

När Inger väl flyttade hem blev det hela 30 år på CH och restaurangen Skeppet.

– Det var så lätt att få arbete förr, och jag är glad att jag fick vara med på den tiden när en krog var en krog. När gästerna fick en helhetsupplevelse från för-drinken i baren till groggen efter en trerätters middag.

Som 60-åring blev Inger arbetslös. Men bara i tre månader. När tjänsten som husfru på Gävle slott utlystes fanns förstås ingen lämpligare sökande.

– Jag kunde inte få ett bättre avslut på yrkeslivet, det var otroligt kul. Och jag fick en mycket god vän i landshövdingens fru, Gudrun Ericsson, vi fann varann direkt.

I år firar Inger 70 med resor till det förflutna. Hon har bland annat hälsat på i huset i London där hon arbetade i början av 60-talet.

– Det var fantastiskt, det var nästan inget som förändrats i mina kvarter. Mrs i familjen lever och är 89 år. Vi pratade i ett par timmar.

Därefter tog hon med sig sina två brorsdöttrar till Paris och besökte Svenska klubben under en jazzkväll.

– Jag fick gå ned i köket och hälsa på. Det var 46 år sen senast. Spisen var ny, men annars kände jag igen mig i gångarna.

Och under en hälsinge-semester med goda vänner blev det en cykeltur till Helsingegården i Ljusdal där Ingers krogliv tog sin början. Återstår en resa till Irland med barndomsvännerna och en tripp till Tallinn med sambon.

– Jag är lyckligt lottad som är 70 år och inte behöver en enda tablett. Rätt vad det är slår något till. Jag tänker resa runt nu när jag orkar så jag inte behöver ångra mig sen.

  • Inger Dolk

    Familj: Sambo Lars-Ove Andersson, en bror och två brorsdöttrar.

    Bor: Trivsam 40-talslägenhet i Gävle.

    Bakgrund: Uppväxt i Bomhus. Idrottade mycket. Gick lanthushållsskola i Ljusdal och restaurangskola på Hasselbacken i Stockholm. Har ett långt yrkesliv i krogvärlden med erfarenheter från Stockholm, Göteborg, London, Paris och Los Angeles. Arbetade 30 år på anrika Skeppet i Centralhotellet i Gävle och avslutade med några år som husfru på Gävle slott.

    Gör: Pensionär sedan 2,5 år. Reser ofta, går på kulturevenemang, leder seniorgympa, cyklar, simmar. Har husvagn på Åland. Tycker fortfarande om att laga mat och duka fint.

    Fyller: 70 år i dag.

    Firar: Under hela året med tillbakablickande resor med vänner och släktingar.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons