Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Man mår bra av att rida”

/
  • Lena Sjöström och två-åringen Anima, en mycket kelig häst, som gärna vill vara nära Lena.

Det är hästar som gäller för Lena Sjöström. Fritid såväl som arbetstid.
Hon har ridit och tävlat i många år, jobbat och utbildat sig i Tyskland i omgångar.

Annons

Hon flyttade hem till Gävle för gott för sex år sedan. Hon fann ett hus med tillhörade marker i Rörberg, de två hästarna hon hade haft med sig från Tyskland måste ju få plats.

Men det började på ponnyklubben i Gävle när Lena var 12 år. Hon red ett par år, gjorde uppehåll och började sen på nytt, denna gång på Fältis (fältrittklubben).

Sen dess har hon aldrig lämnat hästarnas värld.

Vad är det för kul med ridning? undrar jag och Lena tittar först oförstående på mig och säger till slut enkelt:

– Man mår bra av att rida.

Lena är visserligen utbildad undersköterska, men vården fick bara ett år av henne. Sen blev det hästar för hela slanten och hon blev ridlärare på Fältis. I slutet på 80-talet var hon ridskolechef på Högbo ridklubb, tog tjänstledigt och reste till Tyskland och jobbade med hästskötsel och ridning. Hon kom tillbaka till Högbo men längtade ut igen och återvände till Tyskland, där blev hon kvar i nästan sex år och jobbade och tävlade.

– Jag var bland annat på ett ställe och där red jag periodvis upp till 13-14 hästar varje dag. Det var ett fysiskt hårt jobb med långa arbetsdagar. Men samtidigt väldigt kul eftersom man träffade mycket folk från olika länder som också jobbade där och vi bodde ju på gården. Och så lärde jag mig tyska, skrattar Lena.

Under Tysklandsåren lyckades hon bryta ryggen när hon for av en häst och ramlade på en bom, hon blev sjukskriven nästan ett år.

– Sen har jag förstås blivit trampad på och sparkad ett antal gånger, ler Lena och rycker på axlarna.

Till slut längtade Lena hem och tog omvägen via Mjölby ridklubb och chefsjobbet där innan hon landade i Gävle och startade sitt häst- och ryttarutbildningsföretag.

I Rörberg hittade hon inte bara sin gård utan träffade också Thomas för två år sen. För drygt ett halvår sen gjorde de slag i saken och sålde sina bägge gårdar och köpte tillsammans en gård i Tvea som ligger mellan den tungt trafikerade 56:an och Valsjön inte långt från Rörberg. På gården finns ett stall med nio platser och till fastigheten finns bra med marker som blivit hästhagar. Det behövs eftersom stoet Kalinka som följde med Lena hem från Tyskland sen dess har fått fyra föl och numera finns också en ponny i flocken.

– Jag ska fortsätta med uppfödning i liten skala och så småningom sälja unghästarna. Jag har också planer på att ha ridläger här på gården.

Lena är frilansande ridlärare på ridskolorna i trakten, hon ger privatlektioner hemma och utbildar och tränar såväl ryttare som hästar i hopp och dressyr.

– Jag gillar att driva eget, den enda nackdelen är att jag inte har några arbetskamrater. Men Thomas jobbar natt varannan vecka, så vi är ofta tillsammans på gården på dagarna.

Lena är ”stanaren” som funnit sin plats på landet.

– Thomas kallar mig ”stanare” eftersom jag kommer från stan, skrattar Lena.

Annons
Annons