Annons
Annons
Annons

Säger hej då efter 40 år på dagis

Efter snart 40 år som förskollärare säger Ronald Hansson hej då till barnen och föräldrarna i Andersberg. I veckan går Ronald, en av få män inom barnomsorgen, i pension. Vad han kommer att sakna mest? Barnen, naturligtvis.

När Ronald Hansson själv var liten ville han helst av allt köra bryggarbil.

Det fick han också prova på under fyra år för Bockens bryggerier på 1960-talet.

Det var under de åren han kom på vad han faktiskt ville göra. Att arbeta med barn.

– Jag har alltid haft bra kontakt med barn och det märkte man då när man körde bryggarbil. Det var alltid roligt att träffa alla barn med familjer, säger Ronald.

Som manlig förskollärare upplever Ronald att han har en uppgift att fylla.

– På den här tiden var det oftast ensamstående mödrar som fick förskoleplats till sina barn. De hade inte en mansperson i deras liv, och den rollen vill jag som man fylla.

Ronald läste därför upp sina gymnasiebetyg för att sedan utbilda sig till förskollärare.

Till då nystartade Norrskensgården i Andersberg kom han 1975. Där har han också blivit kvar.

37 år på samma arbetsplats. Vad är det som har fått dig att stanna kvar?

– Jag har alltid trivts i det här området och jag har fått se det förändrats, från att bara vara höghus till villaområde med allt vad det innebär. Och så har jag trivts med mina arbetskamrater. Vi är flera som har stannat i kvar i många år. Det är få som har velat sluta.

Förskoleyrket är lågavlönat, men det har aldrig varit en anledning till att sluta för Ronald. Hade det varit det hade han lika gärna kunnat fortsätta med att köra bryggarbil.

– Jag hade bättre lön då än när jag började här, säger Ronald som efter nästan 40 år inom barnomsorgen har en lön strax över 26 000 kronor.

Även om lönen inte spelat någon roll för Ronald tror han det är en stor anledning till att så få män söker sig till yrket. De flesta av de manliga arbetskamrater han har haft genom åren har antingen slutat eller dragit vidare till högre positioner.

En annan orsak är fördomarna som många har mot manliga förskollärare. Många män är rädda för att de ska bli kallade för pedofil.

Men för Roland har fördomarna aldrig varit ett problem.

– Alla här i området känner mig eller vet vem jag är. Ser de mig med ett barn vet de att det är okej, säger han.

För Ronald väntar nu ett par sista arbetsdagar på förskolan i Andersberg innan han går i pension.

– Det ska bli riktigt skönt. Samtidigt känns det vemodigt att behöva lämna barnen och föräldrarna.

Förutom att i framtiden göra det han gillar bäst, det vill säga att vandra i skogen, funder Ronald på att börja spela curling igen. Han var tidigare ordförande i CK Granit och en av initiativtagarna till curlinghallen i Gävle.

Men trots att Ronald ser fram emot att kunna göra vad han vill den närmsta tiden är han inte helt färdig med livet som förskollärare.

– Jag kommer nog komma tillbaka hit och hälsa på. De har redan frågat om jag kan tänkas hoppa in ibland. Det vill jag, säger han och skrattar.

Annons
Annons
Annons
  • Ronald Hansson

    Ålder: 65 år i september

    Gör: Förskolelärare i 37 år. Gör sin sista dag på fredag innan han går i pension.

    Familj: Sambo Eva. Tre barn, två bonusbarn, samt fyra bonusbarnbarn.

    Bakgrund: Uppvuxen i Storvik. Kört bryggarbil för Bockens bryggerier. Arbetat som likbilschaufför och schasare på Bröderna Hanssons bilfirma innan han bestämde sig för att bli förskolelärare. Läst treårig allmänlinje på Västerbergs folkhögskola i Storvik och förskoleseminariet i Gävle.

    Fritidsintressen: Friluftsliv och dans (styrdans).

    Sån är jag: ”Är nog en trevlig och omtyckt person”

Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons