Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon gör järn som för 3 000 år sedan

/
  • TANGEN TAR TÅNGEN. Catrine Tangen är ordförande i Hälltjärnsprojektet i Järbo, gänget som två gånger om året tillverkar järn enligt den uråldriga blästjärnsmetoden. Det är när tången ska ned i ugnen och plocka upp den färdiga ”luppen”, den mjuka järnmassan, som belöningen för allt slit kommer. ”Man förstår att järnet var oerhört värdefullt, så jobbigt som det var att tillverka”, säger Catrine.
  • NU ÄR DET DAGS! Efter många timmars passning vid ugnen tas järnet upp med tång för att bearbetas och smidas.
  • RÖDJORD. Just den här rödjorden från Åmot innehåller bara 10–15 procent järn, men med hårt jobb och tålamod går det att utvinna smidbart järn ur jorden.
  • SLAGG. Blästerugnen töms på slagg då och då.
  • BRÅTTOM! Den glödgade järnmassan måste fort bearbetas innan den svalnar.
  • ROSTBÅL. Den torkade rödjorden rostas till järnoxid som  dessutom blir magnetisk.
  • FORNTIDA BANKANDE. Catrine Tangen skyndar sig att slå slagg och restprodukter ur ”luppen”, järnsmältan, som lyfts ur blästerugnen.
  • RESULTATET. Av 200 kilo rödjord blir det i bästa fall två kilo ämnesjärn, en järn-ten.RÖDJORD. Från vänster färsk rödjord, torkad rödjord och rostad rödjord.
  • Röd jord i olika former

Catrine Tangen älskar att göra järn.

Så mycket att hon gladeligen kånkar hinkvis med blytung rödjord med ett skavande träok över sina axlar, vacklande över klafsiga, avlägsna myrar med ilska, stickande mygg i sin svettiga panna.

– Man måste tycka om att tugga blod för att hålla på med det här, säger Catrine.

Annons

”Det här” är framställning av järn enligt bläst-järnsmetoden som har 3 000 år på nacken i Skandinavien, långt innan masugnarnas tid.

En enormt tidskrävande och tålamodsprövande process som förutom rödjordsletning också innebär förberedelser i form av trädfällning, kolning i milor och byggande av timmerbål, vattenhjul och blästerugnar.

Vid Hälltjärn i Järbo har ett gäng entusiaster sedan 1996 lyckats få fram järn under sina blästerdagar. Men man kallar det fortfarande för ”försök”, eftersom det inte går att garantera resultat varje gång. Myrmalm och sjömalm har använts men till största delen är det rödjord som bärs hem från olika utmarker i Gästrikland.

– Egentligen har rödjorden vi använt varit usel, den innehåller bara 10–15 procent järn, jämfört med över 60 procent på andra håll, konstaterar Catrine som är ordförande i Hälltjärnsprojektet.

150–200 kilo rödjord används per ”körning” vid Hälltjärn. Efter torkning väger jorden cirka 50 kilo, och efter rostning är det drygt 15 kilo mineral – som blivit magnetisk – kvar. Det är de kilona som åker ned i jordugnen, varvade med kol, för att bli järn.

I ugnen sker en process som tagit lång tid och många försök att komma underfund med. Det går ut på att syreatomerna i den rostade malmen ska bort från järnoxiden i ugnens olika zoner, som malmen sakta ska arbeta sig ner igenom.

Blåsbälgarna drivs med vattenhjul i den närliggande bäcken och justeras med stentyngder allt eftersom processen framskrider.

Kolet bildar koldioxid och kolmonoxid av hettan i ugnen och blästern, som är den luften som pumpas in via bälgarna. Det är kolmonoxiden som skalar bort syret från järnoxiden, och kvar blir rent järn. Om allt går som det ska.

– Man hör på ugnen när det fungerar. Då sjunger den på ett speciellt sätt, berättar Catrine.

Efter många timmars passning vid elden, och flera tömningar av slaggen, restprodukten, finns en klump glödande järnmassa kvar, kallad ”luppen” eller ”smältan”.

Ögonblicket alla väntat på är då inne. Luppen lyfts upp med tång och måste bearbetas omedelbart.

– Man har väl fem minuter på sig att banka bort slagg och få en kompakt bit som går att arbeta vidare med, säger Catrine.

Det krävs alltså lite tålamod av publiken på blästerdagarna. Det går aldrig att säga exakt när järnet är klart att bärgas ur ugnen, högst på någon timme när.

– Man förstår hur otroligt värdefullt järnet måste ha varit på den tiden med tanke på all tid och möda det tog att få fram ett smidbart järnämne. Den egyptiske faraon Tutanchamon bar en ring med en utsmyckning av järn när han hittades i sin grav, säger Catrine.

Catrine Tangen bor själv med sin man John, också järn- och smidesfantast, i skogen vid Hälltjärns strand, mitt emellan platsen för tjärnens nuvarande järnblästerugn och en 2000 år gammal slaggvarp som hittats på andra sidan vattnet.

– Man kan undra vad de kommer att tro i framtiden, om de hittar vår ugn och försöker datera in den i den tid vi lever i. Kanske tror de att det var några som var helt avskärmade från omvärlden som levde här, skrattar Catrine.

På flera platser i världen gjordes järn på samma sätt, bland annat i Japan.

– De har enorma kunskaper, där är traditionen tung och de skulle aldrig fuska fram ett svärd utan att använda uråldriga metoder hela vägen, säger Catrine imponerat.

Hon har också kontinuerlig kontakt och utbyte med andra järnblästrare och smeder från hela världen.

Hälltjärnsprojektet har i sin tur imponerat på smeden Peter Johnsson från Uppsala, som bland annat formgivit svärden till Arn-filmerna.

– Vi har påbörjat ett samarbete, han vill gärna göra svärd av vårt järn så att de blir tidstrogna från grunden, säger Catrine.

text

foto

släpps i dag. Forntida järn – Ancient Iron, ny bok av Catrine Tangen.

Annons
Annons
Annons