Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: ”Glad prick” fyller 50

/
  • MUSIKGLÄDJE. Musiken är livsviktig för Anders Lundin och det blir glada toner på hans 50-årsfest på lördag. Anders själv ska framträda tillsammans med durspelarna i Durdraget. ”Vi ska köra en pariserpolka och en mazurka”, berättar han.
  • IDOLEN. Yngve ”Ludgo-Pelle” Pettersson 1927–2004.

Musikälskaren och föreläsaren Anders Lundin är något av en kändis hemma i Järbo.

– Jag säger hej till alla, även dem jag inte känner, för jag vill att de ska veta att jag är en glad prick, säger han.

På lördag firar Anders 50-årsdagen med stort kalas på bygdegården.

Annons

Anders tar emot Arbetarbladet hemma i lägenheten. Han har just varit på äldreboendet Åsgården och ätit frukost, precis som han gör alla vardagsmorgnar. Handen som han hälsar med har stödbandage, men lillfingret som han bröt när han föll omkull i september är nästan bra nu.

– Det är inga problem att spela orgel, intygar han.

Anders elorgel har två rader tangenter och baspedaler. Ovanför orgeln, bredvid korset och Kristustavlan, hänger porträttet av mormor Alice. Det var hon som visade Anders vägen till musiken när han var i sjuårsåldern. Alice sjöng och spelade cittra och gitarr.

– Tanterna hade sångstunder hos mormor på söndagarna och då var jag med och lärde mig de gamla läsarsångerna, berättar Anders.

Anders övade på pianot hemma i Kungsberg och lärde sig själv att spela.

– Jag kan inte noter, men jag har gehör, säger han.

”Där rosor aldrig dör” är en av favoriterna på repertoaren. Anders spelar i kyrkan ibland och ibland på minnesstunder.

På födelsedagsfesten på lördag ska han också framträda, men då blir det andra tongångar. Ludgo-Pelle är Anders idol sedan tonåren. Ludgo-Pelles säregna sångstil ”tungsteppen” imponerade så på Anders att han själv lärde sig tekniken.

– Jag lyssnade på skivorna och började träna, förklarar Anders som kände den numera avlidne artisten personligen.

– Jag brukar ringa till hans bror Erland och prata ibland.

Anders trivs bra i sitt Järbo, där han bor sedan 22 år. Före det bodde han några år i Björksätra i Sandviken. Det var där han råkade ut för en våldsverkare som slog honom medvetslös med ett basebollträ. Anders hamnade på sjukhus, den skyldige i fängelse.

– Järbo är mindre och tryggare. Här känner alla mig.

Anders jobbade tidigare på dagcenter Dalbacken i Sandviken, där han vävde dukar som såldes. Han har också åkt runt i skolor och berättat om hur det är att vara utvecklingsstörd, det ord han själv använder.

– Det var längesen jag hade en föreläsning, så nu är det dags igen, säger Anders.

Han vill öka förståelsen för de utvecklingsstörda, inte bara bland skolelever. Han önskar att fler grupper hör av sig och ber honom berätta. Sjuksköterskor, ambulansförare, brandmän och poliser; alla borde lära sig mer, tycker Anders.

– De vet inte ett dugg hur de ska hantera en lätt utvecklingsstörd som till exempel är rädd att åka ambulans. De måste lära sig att visa respekt och ta det lite försiktigt.

Anders går helst inte ut när det är mörkt, men får han sällskap går han gärna på bio eller teater.

– Jag skulle vilja se Jägarna 2 och Glada Hudik-teatern, säger han.

Anders besöker Järbokrogen mest varenda dag. Han känner ägarna och andra stammisar och gillar att slå sig ned med en öl eller en kopp kaffe och prata.

– Det blir lite tråkigt att vara hemma hela kvällen, så då går jag ner och tittar till pojkarna.

Varje dag besöker han sin mamma som bor i närheten. De brukar äta och spela Bingolotto tillsammans.

Anders är glad åt att fylla 50. Han trivs med sitt liv och vill inte ändra på något.

– Jag vill vara som jag är.

Annons
Annons
Annons