Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillskruvat men sevärt med Cranston

Annons

Bryan Cranston är väl knappast ett namn som många känner igen, men han är en av mina favoritbirollsskådisar. Han är kanske mest känd som den lätt kuvade pappan i ”Ett geni i familjen”, även om det är rollen som Tim Whatley (underbart sliskig tandläkare) i några avsnitt av ”Seinfeld” borde ses som en riktig klassiker. Nu har man chansen att se honom tackla en väldigt annorlunda roll, vilket alltid är intressant, i dramaserien ”Breaking bad” på TV6 (söndagar).
I serien spelar han en anspråkslös kemilärare som får veta att han drabbats av obotlig lungcancer. För att försäkra sig om att hans familj ska klara sig ekonomiskt när han dött, använder han sina talanger och börjar koka amfetamin tillsammans med en ung knarklangare. Handlingen påminner väldigt mycket om ”Weeds” (som fick idén från filmen ”Saving Grace”, så imitation tycks onekligen vara den främsta formen av smicker), men här är tonen mörkare.

Visst är det ganska tillskruvat emellanåt, men humorn är oftast så mörk att jag nästan (hej, brasklapp) tycker att huvudintrycket efter två avsnitt ändå lutar mer åt dramahållet. Det är lätt att tycka synd om huvudpersonen, Walter, även om man inte alltid kan sympatisera med honom och det han gör. Han är definitivt ingen hjälte i den klassiska betydelsen, vilket väl i och för sig inte är något ovanligt numera. Inte minst serier som ”The Shield” och ”Sopranos” präglas ju av en viss moralisk ambivalens i sitt förhållande till huvudrollsfigurerna. Och även om serien är ganska bra, så gör nog ämnes- och tonvalet att tittarna inte kommer att vara alltför många.
Cranston, som i första hand får ses som en komiker, klarar ändå av rollen med bravur. Hans i vanliga fall ganska ryckiga och nervösa skådespeleri hålls för det mesta i schack, för att då och då tillåtas bubbla upp till ytan. Dessa sprickor i fasaden hos den timide läraren fungerar utmärkt för att illustrera en man under enorm press. Jag måste även plussa lite för Anna Gunn och RJ Mitte som spelar hans fru och son i serien. För att balansera ekvationen måste jag dock minusa lite för Cranstons kompanjon (Aaron Paul). Hans tolkning av ung, kaxig langare är milt uttryckt jobbig.

Apropå jobbiga saker: Efter att ha uppmärksammat viss debatt och skriverier om (kunskaps)nivån på den nuvarande omgången av ”Vi i femman” var jag tvungen att själv se ett avsnitt.
Och, ja, själva kunskapsmomentet hamnade i bakgrunden till förmån för den odrägliga programledarduon som mest gick omkring och försökte försäkra sig om att alla i studion minsann hade jätteskoj hela tiden. När den sortens ”kunskapsförakt” börjar dyka upp i ett klassiskt frågeprogram för barn, då är det dags att bli orolig.

Annons
Annons