Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känner sig mobbad i fullmäktige

/
  • UTFRYSTA. Göran och Ann-Cathrin Larsson flyttade till Marma 1999 men de känner att de aldrig blivit insläppta i byn.
  • MOBBAD. Ann-Cathrin Larsson har känt sig mobbad inom det politiska livet i Älvkarleby under de 16 år hon varit aktiv som fritidspolitiker.
  • POLITIKER. Ann-Cathrin Larsson behåller sina politiska uppdrag inom landstinget eftersom hon bor kvar i länet. Men från och med juni lämnar hon sina uppdrag i Älvkarleby kommun.
  • Gunilla Styf (S), ordförande i kommunfullmäktige: – Jag har inte sett att hon blivit mobbad men jag har förstått att hon känt så. Hon representerar ett litet parti och är rätt ensam. Hon har många bra idéer och ibland kan jag tänka att det är synd att hon inte får fram dem.Jag har märkt att det är pikar och mummel i fullmäktige men det är inte riktat just mot henne. Vi hade en utbildningsdag i höstas som mynnade ut i att ledamöterna fick skriva på en frivillig överenskommelse om hur vi ska agera mot varandra. Jag blev förvånad och besviken när hon ställde sig utanför överenskommelsen men hon tyckte att det inte var någon idé. Det är ledsamt om hon flyttar på grund av detta.
  • Bengt Ahlquist (KV): – Hon har blivit behandlad taskigt av vissa politiker. Det har bedrivits en viss form av manligt maktspel. De viskar och mumlar och ger blickar. Dock inte av mig. Sakskäl är en sak. Personskäl en annan. Som person är hon drivande men också stötande. Men man ska driva linjer även om man stöter sig med folk. Hon driver frågor som hon är intresserad av. Jag kan uttrycka en viss beundran för hennes sätt att driva politik.
  • Clairre Leim (C): – Det är en jättesvår fråga. Förut hade vi en allians med FP, M, C och KD. Det var svårt att få det att fungera och då delade vi på oss. Vi andra, inte bara centern, tyckte att det var svårt att samarbeta. Sedan om det beror på henne eller partiet vet jag inte. Jag kan förstå att hon känner så men det kan bero på hennes eget agerande i en del fall. Och inser man inte det så kan det bli så här.Men jag tycker inte att någon är mobbad. Hon kan vara lika skarp som någon annan.
  • Hans Wennberg (MP): – Jag håller med om att hon varit utsatt. Det har inte varit påtagligt. Det har varit blickar, lite som en sofistikerad vuxenmobbing. Lite brist på respekt från vissa, långt ifrån alla. Men sådant ska inte förekomma.Jag har inte märkt att någon annan blivit utsatt på samma vis. Det är hon som varit mest utsatt.Hon är en väldigt engagerad politiker och väldigt duktig så hon har fått oförtjänt kritik tycker jag. Man ska behandla var och en som den medmänniska och politiker som vi är.
  • Sigrid Bergström (V): – Det förstår jag inte. Jag tycker inte att hon blivit mobbad. Och speciellt har jag inte mobbat henne. Hon är väldigt duktig och väl påläst och det är klart att har man olika åsikter så får man mothugg. Jag känner inte att det finns den typen av bemötande. Jag tycker att vi bemöter varandra med respekt. Men det är synd om hon inte känner så.
  • Inga-Lil Tegelberg (S): – Jag kan inte känna igen att jag stått för någon mobbning av henne. Vi har väldigt olika åsikter men så är det politiskt. Vi har tagit ett beslut i fullmäktige att vi ska bemöta varandra med repsekt. I stridens hetta har det flugit ut något ord men i det stora hela tycker jag att vi har en bra dialog.Det kan vara så att om man inte sitter i någon styrelse eller nämnd kanske det upplevs som att man inte blir hörd. Eftersom frågorna stötts och blötts innan de kommer upp i fullmäktige.
  • Gun-Britt Holmgren (SD): – Inte tror jag att hon blivit mobbad, inte vad jag har sett. Är de några som blivit mobbade så var det vi från början. De kunde vara spydiga och till och med svära åt oss och kalla oss för rasister. Det var inte alls trevligt men det har blivit bättre.Det finns vissa grupperingar och vi hör inte till någon. Det gör inte hon heller. Vi får hanka oss fram och göra vad vi kan av vår politik.
  • Kenneth Homlström (M): – Jag har inga kommentarer.

Folkpartisten Ann-Cathrin Larsson lämnar Älvkarleby. Mobbningen inom politiken och privat blev för mycket.

– Jag orkar inte mer, säger hon.

Annons

När Ann-Cathrin Larsson går upp i talarstolen i kommunfullmäktige i Älvkarleby kommer mobiltelefonerna fram. Folk kollar på klockan. Menande blickar utväxlas.

Men de tysta signalerna får motsatt effekt. Hon blir bara mer taggad och pratar ännu längre.

– Jag tycker inte att problemet ligger hos mig. De har bestämt sig för att när jag går upp i talarstolen så säger jag ingenting av vikt. Det har verkligen inte varit lätt.

Ann-Cathrin Larsson skaffade sig fiender redan när hon som nyinflyttad nollåtta stack ut hakan mitt i den heta diskussionen om huruvida Älvkarleö skola skulle läggas ner eller inte. Det var 1996 och hon hade precis flyttat till Älvkarleö bruksgård med sin familj.

– Vi hade gått igenom en liknande sak i Norrtälje där vi bodde innan och jag hade kommit till insikt att det inte var så dåligt med ett- till nioskolor. Vilket jag ville förmedla. Men det gick inte bra. Folk blev väldigt arga på mig. Man såg på mig som hon som ville komma och lägga ner skolan. Det var inte så smart.

Utspelet blev startskottet på Ann-Cathrin Larssons karriär som Älvkarlebybo och politiker i kommunen. 16 år som enligt henne kantats av utfrysning och skitsnack.

– Jag skulle kalla det mobbning. Jag konfronteras hela tiden; i fullmäktige, när jag skriver inlägg på nätet, när jag söker jobb.

Hon bär med sig ett särskilt starkt minne från hennes första år som politiker i kommunen. Hon beklagade sig till en s-politiker om att ingen lyssnade på vad hon hade att säga.

– Han sa att en politiker som pratar som jag, och syftade på min dialekt, kan man inte lyssna på. Det säger jättemycket om hur jag känner i dag. Att jag är fel. Det har jag burit med mig.

Ann-Cathrin Larsson är väl medveten om att hon är en person som ofta går fram alldeles för fort och kliver andra på tårna.

– Jag går rakt in i saker och ser en massa utvecklingsmöjligheter. Jag har svårt att inse att bara för att jag tycker att något är jättebra betyder inte det att andra gör det. Med det motstånd jag möter borde jag ju tänka att jag har fel men jag är övertygad om att jag är på rätt väg, säger hon.

Det är inte bara det politiska klimatet som fått Ann-Cathrin Larsson att lämna kommunen. Familjen har inte känt sig välkomna i Marma där de bott de senaste tolv åren efter att en konflikt blossade upp runt ett turistprojekt som makarna Larsson drev.

– Vi såg stora möjligheter att fixa stranden och strandpromenaden och bygga boende för fisketurister. När vi presenterade våra förslag blev folk jättearga. Det skrevs protestlistor och några slutade prata med oss. De tyckte att vi skulle ha frågat dem tidigare men vi hade ju bara gjort en förstudie.

Den politiska mobbningen och att familjen känt sig utfrysta blev till slut för mycket. För en vecka sedan flyttade Larssons till Husby söder om Tierp. I juni går Ann-Cathrin Larsson på sitt sista fullmäktige i Älvkarleby.

Annons
Annons
Annons