weather_widget
Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Emelie är i navet på Tierp Arena

+
Läs senare
/

När Emelie Carlswärd var fyra år ville hon bli Formel 1-förare. Och drömmen om världens största motortävlingar lever fortfarande. Men inte som förare. I stället tänker hon sköta hela F1-cirkusen.

– Jag skulle vilja ordna tävlingarna i Italien, säger Emelie, eventansvarig på Tierp Arena.

Mamma Pernilla Carlswärd drog Emelie i ena armen, åt stallet och hästarna. Pappa Didric drog i den andra, mot garaget och bilarna.

Pappa vann. Det visade sig att Emelie fötts med bensin i blodet. Didrics motorintresse hade planterat sig i Emelies gener och redan när hon var sex år började hon köra racerbil.

– Jag körde crosskart och gokart upp till 15 ungefär, men sen blev det bara fotboll.

Motorsport tar en väldans massa tid. Emelies yngre bröder spelade hockey och föräldrarna hade fullt upp med att få vardagen att gå runt. Men Emelie är inte bitter.

– Neej, skrattar hon. Jag kom ju in i branschen ändå.

Redan som 15-åring började Emelie jobba på Mantorp Park, Sveriges mest kända motorarena, en knapp mil från hemmet i Skänninge.

– Jag gjorde praktik där två veckor när jag gick i nian. Jag fick vara med och sköta lite papper kring racingskolan och safetykurserna. Efter nian började jag sommarjobba där, i kassan, i informationstältet, lite överallt där det behövdes. Det har jag haft jättestor nytta av, att jag jobbat med alla bitar kring ett motorevenemang själv.

När hon gick på gymnasiet fortsatte hon att fortsätta hjälpa till på arenan på fritiden. Och när hon gick andra året på coaching and sport management, en ganska ny utbildning i Växjö, ringde de från Mantorp. Chefen var sjukskriven, kunde Emelie rycka in?

Det kunde hon, på halvtid. Andra halva tiden pluggade hon färdigt sitt trejde år och gick ut som kursetta.

2009, som 20-åring, drog hon i land en EM-tävling på Mantorp med 350 deltagare och 30 000 besökande.

– Det händer att jag hoppar först och tänker sen. Jag säger "visst, inga problem" och så inser jag att jag kanske bara har en månad på mig. Men jag bestämmer mig för att det ska gå och lägger ned den tid det tar. Man kan inte gå hem och gråta när det tar emot. Inför senaste TTA-tävlingen var jag här nästan dygnet runt. Så länge jag har roligt har jag enorm energi och kan jobba hur mycket som helst.

– Jag har alltid varit högpresterande och ställt väldigt höga krav på mig själv. Det kan skapa kraft i ett team som ser att den som leder gruppen är beredd att offra sig själv och att inget är omöjligt. "Vi får energi bara av att se dig", får jag höra ibland. Men alla har inte lika stark vilja, och det måste man också ha respekt för.

Tierp Arena byggdes av privata investerare. På två säsonger har Tierp fått en motorarena att räkna med i svensk motorsport. Emelie Carlswärd handplockades som 22-åring från Mantorp för att arrangera SM- och EM-tävlingarna i dragracing. På två säsonger har hon blivit något av arenans ansikte utåt, effektiv och respekterad.

– Det är en sak att ordna tävlingar på en inkörd arena med över 30 års erfarenhet, men här fanns ju ingenting. Jag fick själv skapa alla nya kontakter; med samarbetspartners, funktionärsklubbar. På Mantorp gjorde jag min egen lilla bit i projekten, här var jag tvungen att snabbt sätta mig in i alla delar.

– Jag började egentligen med ett tomt block framför mig. Det första jag gjorde var att göra en budget – och beställa banprepareringsmedel, skrattar Emelie.

Hon är ett extremt kontrollfreak. På gott och ont.

– Det är bra eftersom saker blir gjorda. Men dåligt för andra om jag går och dubbelkollar dem hela tiden. Det har jag lärt mig mycket av här, att bygga team och att få folk att hitta sina roller.

Vilka evenemang har varit roligast?

– Det absolut roligaste var den första EM-dragracingen i juni förra året. Och förra helgens TTA-tävling. I båda fallen väntade vi jättelänge på besked, och sen ska allt lösas blixtsnabbt när någon trycker på knappen. Det är helt fantastiskt professionellt av alla att det går på så kort tid.

Dessvärre är det fortfarande uppseendeväckande att en 24-årig, nätt, chic "brud", moderiktigt klädd och med fixade naglar rör sig obehindrat och med auktoritet på racingbanor, i depåer, bland sponsorer och förare. Ingen kan riktigt tro att det är hon som håller i det hela.

– Även på Mantorp var det svårt; "här har vi suttit i 30 år så kom inte och försök knuffa bort oss", typ, säger Emelie och fortsätter:

– Som ung och tjej i den här branschen måste du bevisa vad du kan. Men när du gjort det kommer alla ihåg dig eftersom du sticker ut, och då har det vänts till en stor fördel.

Har du inte bevisat nog nu?

– Jo, man kan ju tycka det.

Det är inte bara äldre män i motorsporten som har svårt att släppa in Emelie, även de yngre har skolats in i en manlig tradition.

– En del som jag pratat med i telefon och sen kommer och "vill träffa Emelie" och det visar sig vara jag blir de jätteförvånade. "Någon som du hade jag inte tänkt mig", brukar de säga.

För att komma så långt så snabbt i en manlig värld krävs hårt jobb, hård hud, vinnarskalle och ambitioner. Emelie har alltihop.

– Jag visste redan som liten att jag ville bli "karriärkvinna". Jag är väldigt lik pappa som också är otroligt driven och framåt.

När Emelie känner sig klar med Tierp Arena hoppas hon kunna starta ett eget konsultföretag.

– Jag vill gärna vara med och utveckla motorsporten, se till att olika arenor lär av varandra. Det är länge sedan Ronnie Pettersson, och vi behöver nya stjärnor. Då tror jag att man måste satsa bredare, även på de mindre grenarna inom motorsport. Många av dagens förare är runt 30, och sen kommer nästan ingenting.

Mamma och pappa kommer då och då upp från Östergötland till evenemangen i Tierp som deras dotter organiserat.

– Det är klart att de är stolta. De säger det kanske inte till mig, men jag hör när de pratar med andra.

Du är stark, envis, energisk, målinriktad och ganska hårdhudad. Vem får se den svaga och ledsna Emelie?

– Det är pappa. Han har sett alla mina sidor och förstår varför jag är arg och ledsen. Vi är lika. Dessutom fattar han att jag inte vill ha medömkan, utan svar på hur jag ska gå vidare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons