Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: "Jag dör om jag skickas till Ghana"

/
  • Den 4 juli var en dag fylld av dramatik för dödssjuke Simon. Först skulle han avvisas, sedan hölls en manifestation och till slut fick han besked om att avvisningen stoppas av Europadomstolen. Simon och hans sambo Josefine lever på hoppet om att han ska få stanna i Sverige och att det ska komma ett botemedel mot als.
  • Den 4 juli var en dag fylld av dramatik för dödssjuke Simon. Först skulle han avvisas, sedan hölls en manifestation och till slut fick han besked om att avvisningen stoppas av Europadomstolen. Simon och hans sambo Josefine lever på hoppet om att han ska få stanna i Sverige och att det ska komma ett botemedel mot als.
  • Den 4 juli var en dag fylld av dramatik för dödssjuke Simon. Först skulle han avvisas, sedan hölls en manifestation och till slut fick han besked om att avvisningen stoppas av Europadomstolen. Simon och hans sambo Josefine lever på hoppet om att han ska få stanna i Sverige och att det ska komma ett botemedel mot als.
  • Den 4 juli var en dag fylld av dramatik för dödssjuke Simon. Först skulle han avvisas, sedan hölls en manifestation och till slut fick han besked om att avvisningen stoppas av Europadomstolen. Simon och hans sambo Josefine lever på hoppet om att han ska få stanna i Sverige och att det ska komma ett botemedel mot als.
  • Den 4 juli var en dag fylld av dramatik för dödssjuke Simon. Först skulle han avvisas, sedan hölls en manifestation och till slut fick han besked om att avvisningen stoppas av Europadomstolen. Simon och hans sambo Josefine lever på hoppet om att han ska få stanna i Sverige och att det ska komma ett botemedel mot als.

Simon, 20 år, är döende. Ändå ville Migrationsverket skicka honom till Ghana. Den 4 juli i år är en dag han sent kommer att glömma.

Annons

Han kom in i lägenheten en dag, benen vek ner sig och han landade på pannan och började blöda. Han har problem med fingrarna och det blir bara värre, det är svårt för honom att klä på sig själv. Han har problem med att andas och att svälja maten. Han har svårt att tala. Han fick diagnosen als för ett drygt år sedan. Han ska dö. Hans celler förtvinar, kroppen förlamas och till slut går det inte att andas. Hans rullstol står i vardagsrummet.

Simon får bromsmediciner i Sverige, andnings- och näringshjälp samt träffar psykolog. Han bor i en tvåa i Norduppland med sambon Josefine som hjälper honom och han har ett nätverk.

– Migrationsverket vill klippa av mitt liv, jag skulle dö efter några dagar i Ghana och har ingen familj där längre. Jag är fattig och har ingen sjukförsäkring. Jag har några månader kvar att leva i Sverige. Asylprocessen är tuffare än sjukdomen, kontakten med Migrationsverket gör mig deprimerad och ibland vill jag inte leva.

Han pratar om livet och döden vid köksbordet. Det är lika delar ljus och mörker. Bredvid honom sitter hans sambo Josefine. Simon är med i en frikyrka.

– Jag går dit på söndagar. Jag ber för att det ska komma ett botemedel. Gud kan ändra på allt.

Simon åkte hemifrån i Ghana 14 år gammal, efter att hans far dödats, modern förts bort och han var rädd för sitt liv, berättar han. Han kom till Sverige via Libyen och har bott i Norduppland i tre år och även gått i skola här.

Den 4 juli beskriver han som en dag fylld av osannolika vändningar. På morgonen fick han reda på att Migrationsverket ville avvisa honom och skicka hans ärende till polisen. Han blev mycket rädd och lämnade lägenheten. Samtidigt åkte hans sambo Josefine till Uppsala där det hölls en manifestation till stöd för Simon. Politiker från både vänster och höger var med. På eftermiddagen ringde hans jurist. Europadomstolen stoppade avvisningen tillfälligt och ska gå igenom fallet. Nu ska domstolen sannolikt skriva till den svenska regeringen, bedömer Simons jurist. Simon blev lugnare och hoppfullare av beskedet.

– Jag hoppas att de är mer mänskliga vid Europadomstolen. På Migrationsverket känner jag inte att jag pratar med riktiga människor. En kvinna där sa att hon bara gör sitt jobb och att hon inte kan ta hänsyn till vad som skulle möta mig i Ghana, säger han.

Uppsalapolitikern Jeanette Escanilla (V) ordnade manifestationen för Simon. Fallet har engagerat politiker tagits upp i flera medier. Hon planerar en manifestation på Sergels torg när regeringen fått Europadomstolens brev.

– Att avvisa döende människor och att vägra ingripa när det sker är omänskligt, grymt och brutalt. Det vore en skam för Sverige och för regeringen att inte låta Simon ta sina sista andetag i Sverige där han är trygg.

Även döende vuxna borde få stanna och därför vill Jeanette Escanilla ha en ändring av svensk lag framöver.

Simon bör få stanna i Sverige, enligt jurist Bo Johansson, vid Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Juristen har överklagat fallet till Europadomstolen som nu tagit upp det. Han har hänvisat till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och att ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. En sjukdom ger inte rätt att stanna. Men Migrationsverket har missat att det finns undantag för personer i livets slutskede i europeiska rättsfall, enligt Bo Johansson.

– Migrationsverket har hänvisat till två fall som inte gäller dödliga sjukdomar. Det finns ett liknande fall i Storbritannien som handlade om en man med aids som inte skulle få vård i Västindien. Europadomstolen gav honom uppehållstillstånd.

Frågan om vård i livets slutskede är ovanlig så det kan vara därför det varit svårt för Migrationsverket att hantera detta, anser Bo Johansson.

– De har bedömt om han kan transporteras. Han skulle inte dö under själva transporten, säger han.

Områdeschef Annette Bäcklund var med och fattade beslut om Simons fall på Migrationsverket. Hon betonar att hennes uttalanden är generella.

– Situationen och sjukdomen är förfärligt svår. Det är ett av de tyngsta beslut jag fattat. Om det hade funnits en öppning nu hade vi tagit ett annat beslut. Men generellt sett är Europadomstolens handläggningstider långa och under tiden är han kvar i Sverige.

Hon öppnar för att Migrationsverket kan fatta ett nytt beslut.

– Det här är en sjukdom där det bara blir värre. Kommer det senare nya medicinska underlag kan vi pröva fallet igen. Det finns en liten öppning att låta någon stanna när det är några veckor kvar, även enligt svensk rätt.

Som de medicinska intygen såg ut fanns det ingen möjlighet att låta Simon stanna just nu, enligt Annette Bäcklund.

– Vi har tittat på svenska och internationella rättsfall. Det är svårt att jämföra olika fall då det handlar om olika sjukdomar som gått olika långt. Sedan är det även svårt för läkarna att säga exakt hur lång tid kvar en människa har, säger hon.

Han och sambon Josefine pratar om kvällens middag. De är sugna på tacopizza. Deras ögon strålar när de ser på varandra. Innan han blev sjuk brukade de spela badminton. Simon gillade att springa och spela fotboll. Han lever upp när han pratar om fotbollsguden Lionel Messi och om Ghanas spel i fotbolls-VM. Simon skrattar. Han är sådan som person. Han berättar om hoppet han känner och om att han älskar Josefine. Om hur mycket det betyder att han har en stödgrupp där folk manifesterat, tagit ledigt från jobbet för att hinna dit och att politiker i Uppsala stöttat honom.

– Simon är min stora kärlek. Det är tungt att allt det här kan ryckas i från mig, säger Josefine.

Simon och Josefine förenas i en omfamning.

Annons