Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

10 låtar att hångla till – Kiruna t o r

Annons

Framme vid Arlanda är tåget fullt den här midsommaraftonen. Barnvagnar. En pojke med gitarr. Flickan som ska till Frankfurt frågar om hissen tar henne rätt. Ja. Svarar jag.

Tjänstemän på kommunen säger nej till en permanent uteservering vid Goya läser jag i GD den här dagen. Lena Boox, kommunantikvarie i Gävle, säger att det bland annat beror på att det är viktigt att bevara och bevaka den öppna ytan vid stortorget.

Vet inte riktigt. Det där torget fick mig att fundera när jag för första gången kom till Gävle. Det var november då. Vilket inte är en bra look för någon stad. Det var grått och regnigt och när anställningsintervjun var över och jag fortfarande hade tid att slå ihjäl innan tåget till Arlanda skulle gå tog jag en promenad, och kom till sist fram till det tomma, steniga Stortorget. Och tänkte Fy. Fan.

Det första intrycket av Gävle var Stortorget i mörk november och vad jag såg gjorde mig en smula beklämd. Och fundersam över om det här med Gävle verkligen var en så bra idé egentligen.

Så kan det där torget och dess öppna yta också uppfattas. Vid en första anblick. I november. Och även om det gått mer än två år sedan vi sågs första gången är Stortorget i Gävle fortfarande den del av staden jag tycker minst om i min vardag.

Barbro Hedvall och Göran Greider har skrivit en bok med titeln ”Stil och politik” tillsammans. Hedvall som analyserar Yves Saint Laurent på DNs ledarsida. Göran Greider som säger sig ta avstånd till mode, men tar ställning genom sitt antimode. Höger och vänster möts i mitten. Eller. Kanske snarare mitt i modet. Måste köpa den där boken. Kan vara exakt hur intressant läsning som helst.

”Här lyser solen dygnet runt”, skriver DN om Gällivare. Men artikeln hade lika gärna kunnat handla om Kiruna. Det är dit jag är på väg, i sällskap med tidningshög och dator.

Men man glömmer de ljusa nätterna snabbt. Minns dem inte lika tydligt som de mörka månaderna, 12 år senare. Långt efter de där dagarna när den ljusnande framtiden var vår och vi var vare sig ledarskribenter, gruvarbetare eller något annat. Dagarna när... Skit samma. Kasta bort. Att åka hem till en stad som inte ens alls är särskilt hemma längre väcker lätt den där återblickande nostalgin. Men varför plåga er med småstadsromantik? Ni vet hur det funkar. Vi var alla en gång små.

Men solen lyser alltid i Kiruna. Dag och natt flyter samman just nu. Och vid gaten på Arlanda hörs de där hårda, rullande r:en som jag inte är fullt lika förtjust i som Tornedalens lätt finska brytning. Men som ändå är hemma. Och som jag vet är en del även av mig, ungefär som det faktum att taken i Kiruna inte läcker. De läker.

”10 låtar att hångla till” Markus Larsson listar ”årstidens bästa hångellåtar” i Aftonbladets fredagsbilaga Klick. Och rubriken får mig att le. För ordet hångla är fint. Och väldigt mycket liv. Inget jobbigt i ordet hångla. Inget beklämmande. Bara väldigt 15 och bekymmersfritt. Och jag antar. Att allt kräver sitt soundtrack.

Dags att plocka ihop nu. Kliva på planet. Åka hem.

Kiruna tur och retur. Det är midsommarafton i dag. När jag skriver det här. Det är söndag i dag. När du läser det här. Den här eftermiddagen kommer jag att vara på väg hem igen. Till Gävle.

Och så var det en sak jag skulle berätta också.

Efter nästa vecka ses vi bara på söndagarna de kommande tre månaderna. Ska bli student igen den här sommaren och lära mig franska. Har tagit tjänstledigt, för att bli en lite bättre ledarskribent.

Men på söndagarna tänker jag fortsätta hänga här med dig. OK? OK.

Mer läsning

Annons