Det är tolv år sedan Anders Wiman ändrade kursen i sitt liv. Bara 38 år gammal sålde han bilbyggarföretaget som han hade drivit under 20 år.

– Det var läskigt att sälja, för jag var ju så identifierad med Mr Ambulance-rollen. Det tog ett par år att ruska av sig den, men i dag är jag jättetacksam för att jag vände blad, säger han.

Som riktigt ung företagare drevs Anders i stor utsträckning av ett bekräftelsebehov och en längtan att leva upp till andras förväntningar.

– Jag hade bestämt mig för att synas i tidningen minst en gång i månaden och jag ville att mina anställda skulle vara stolta över att arbeta hos mig.

En insikt mognade fram

Men åren gick och med tiden mognade en annan insikt fram. I stället för att fortsätta den intensiva jakten på framgång och applåder började Anders längta efter ”ett levande liv i vardagen”. I samarbete med goda vännen Helena Harrysson skrev han ”Mandom, mod och mänskliga möten”, en bok om succéer och misslyckanden men också om hur möten med andra kan förändra oss.

– Den blev ett mentalt bokslut efter bilbyggartiden. Jag ville dela med mig av mina erfarenheter.

Personlig utveckling

De senaste tio åren har Anders ägnat åt personlig utveckling av sig själv och andra, lett projekt samt hållit kurser och föreläsningar.

– I dag är det bara mig själv och mitt engagemang jag säljer.

Sedan 2004 har Anders lett etableringen av trafiksäkerhetskameror efter våra mest olycksdrabbade vägar, ett projekt på uppdrag av Vägverket och Rikspolisstyrelsen. På ett fåtal år skulle 700 fartkameror utvecklas och sättas upp. Uppdraget betraktades som omöjligt av vissa, men Anders Wiman var förstås inte en av dem.

– ”Tänk om det går”, tänkte jag och det är den nyfikenheten som är min bästa tillgång.

Lust och nyfikenhet

Nyfikenheten, lusten och modet har han efter pappa.

– Pappa kunde inte stava till ordet ”nej”. Han lärde mig att man kan göra allt som man tror att man kan. Blir det fel försöker man bara igen, säger Anders.

Enligt honom föds alla människor till entreprenörer. Den som har turen att få behålla tron på sin egen förmåga blir en bra entreprenör i vilket sammanhang som helst. Ett barn som mötts av ”stopp, nej, inte” måste ha en urstark revanschlust för att vinna tillbaka tilliten som vuxen.

En annan övertygelse som Anders bär på är att teknik inte har ett egenvärde om det inte finns ett mänskligt behov i botten, vilket både ambulanstillverkningen och fartkameraprojektet är exempel på.

– Att kamerasystemet som jag är med och bygger räddar 20–30 liv om året är en jättehäftig trigger.

Kan inspirera

Som entreprenör och ledare måste Anders både ha förmågan att hitta tekniska lösningar och kunna sätta ihop en grupp människor som kan arbeta tillsammans.

– Jag är bra på att inspirera, få människor att sänka garden och enas runt en målbild. Om människor trivs ihop skapas ett klimat där energin kan användas till att lösa uppgiften i stället för att pinka in revir.

Principen gäller enligt Anders överallt, också i skolan eller föreningslivet, där Anders engagerar sig i olika sammanhang. Med hans i särklass största engagemang är att vara far till sina söner.

– Det har aldrig varit roligare att vara pappa än nu och jag har aldrig tidigare känt mig så betydelsefull i rollen. Nu kan jag verkligen supporta dem inför deras val i livet.

Ulrika Rudberg
ulrika.rudberg@arbetarbladet.se