Många oroar sig idag för hur elektromagnetisk strålning från mobiltelefoner, mobilmaster och trådlösa nätverk påverkar vår hälsa. Men Strålsäkerhetsmyndighetens (SSMs) vetenskapliga råd slår nu i sin årliga rapport fast att det saknas bevis för att strålningen skulle vara farlig för hälsan.

Men efter 10 år är situationen en annan och därför uppmanar SSM samtidigt till att “för säkerhets skull” hålla mobilen på avstånd och att använda handsfree. “Det är framför allt viktigt för barn och ungdomar. För de kommer ju att använda mobiltelefon under mycket längre tid än vad dagens vuxna gör”, säger Lars Mjönes, utredare vid SSM. Studier på djur har antytt att mikrovågor skulle kunna förstärka utvecklingen av tumörer som redan finns där av andra orsaker. Men rådet anser cyniskt att det krävs mer forskning för att säkert kunna konstatera ett samband.
Det anser dock inte lagen. I Sverige gäller den så kallade Försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen är en del av EU-rätten och Europeiska kommissionen har meddelat riktlinjer för hur Försiktighetsprincipens tillämpning ska ske. Syftet är att komma tillrätta med problemet att åtgärder tidigare vidtogs för sent, först då riskerna för människors hälsa och miljön redan var vetenskapligt säkerställda. Enligt riktlinjerna ska en öppen riskbedömning ske, där graden av vetenskaplig osäkerhet redovisas så långt som det över huvud taget är möjligt.
Försiktighetsprincipen har dock satts ur spel av SSM, eftersom de under många år förtigit information om andra risker än de säkerställda. Bo G Pettersson som tidigare arbetade på Socialstyrelsen uppmanade dessutom kommunerna att vara försiktiga med Försiktighetsprincipen för att inte hindra utbyggnaden av det trådlösa mobilnätet och bredbandsnätet!
Utbyggnaden av 3G skedde för ungefär 7 år sedan – statistiken över den negativa hälsobilden skjuter just fart i samband med denna utbyggnad. Sömnproblem, migrän, huvudvärk, depressioner, utbrändhet och stress anges vara några av de problem som ökar och når allt längre ner i åldrarna. Barn och ungdomar av idag uppvisar sjukdomar som man normalt tidigare bara såg hos äldre och gamla. För fullt pågår nu dessutom utbyggnaden av 4G, som avger ännu mer strålning. Stockholm och Oslo är redan de första städerna i världen utrustade med 4G. Reklamen har invaggat oss i tron om att fri surfning i varenda buske och grotta tillhör allemansrätten och att det skall vara lika självklart som att vi får plocka blåbär var vi vill. Men vi vill inte att folk skall plocka blåbär i våra trädgårdar eller hemma i våra sovrum! Än mindre vill vi låta oss bestrålas av den trådlösa tekniken, var vi än går och står.
Runt om i världen pågår en intensiv forskning om riskerna kring strålningen från den trådlösa tekniken. Oberoende av telekombranschen, utan några som helst ekonomiska intressen, påvisar forskningen att vi utsätts för stora hälsorisker. Det talas om vår tids största ”medicinska experiment”. Telekombranschens forskare däremot erkänner sällan några risker. En ganska lätt ekvation att förstå. Ekonomisk makt är svaret.
Precis sådan ekonomisk makt besatt tobaksindustrin för femtio år sedan. Många forskare och läkare talar för att detta kommer bli den största hälsoskandalen efter tobaksindustrins framfart en gång i tiden. Men kan vi verkligen acceptera att ekonomin skall få gå före vår hälsa?
I allt fler allmänna lokaler och företag monteras trådlösa routers upp för att erbjuda alla fri uppkoppling. Skolor har hängt på utvecklingen och nästan varje svenskt skolbarn erbjuds idag en egen laptop att kunna surfa trådlöst på. Redan från första klass.
Inte är det många föräldrar som stannar upp och ifrågasätter om denna helt nya, aldrig tidigare beprövade teknik, verkligen är bra för sina barn. Vi litar blint på branschens lockande reklam om hur den trådlösa uppkopplingen ger oss frihet och låter oss ständigt vara tillgängliga. Vi gynnar hellre en miljardindustri än ser till våra barns framtida hälsa. Har vi slutat tänka själva?
I en vetenskaplig publikation av Orhan Bas och medarbetare, i den mycket ansedda tidskriften Brain Research, har de visat på förluster (!) av nervceller i hippocampus, den del av hjärnan där bl.a. korttidsminnet sitter, efter 1 månads (1 timme per dag) exponering för 900 MHz mobilstrålning. Är denna hjärnskada den enkla förklaringen till den mentala förvirring och förnekande som råder just nu? Om man inte kommer ihåg det man läser eller hör så kan man ju aldrig inse behovet av försiktighet!
SSM rekommenderar ett gränsvärde från den tyska stiftelsen ICNIRP (International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection), som alltså enbart skyddar mot sådana akuta värmeeffekter som redan är fullt säkerställda. SSM påstår att det inte finns något samlat vetenskapligt underlag som bekräftar att trådlösa kommunikationssystem (såsom GSM, 3G, 4G, Wimax, Wifi, DECT-telefoner, etc.) skulle kunna vara en hälsorisk, inte ens för våra barn eller gravida kvinnor.
Samma gåtfulla bedömning gör inte EU-parlamentet som, med hänvisning till de över 1 500 samlade vetenskapliga studierna i The Bioinitiative Report, per den 4:e september 2008 angav att de rådande ”föråldrade” gränsvärdena måste sänkas och att försiktighetsprincipen måste beaktas. Samtidigt uppmanades forskare att presentera förslag till nya gränsvärden. Detta arbete har precis i dagarna publicerats och visar på en helt annan verklighet än den föråldrade som SSM biter sig fast i. Det är mycket förvånande att våra svenska ansvariga myndigheter samtidigt förnekar att det finns en samlad vetenskaplig kunskap om hälsorisker! Är vi inte längre en del av EU?
Blindbocksleken med vår hälsa måste en gång för alla stoppas! Vi kräver därför att SSM tydligt tillkännager att det nuvarande referensvärdet endast säger vid vilken nivå vetenskapligt säkerställda akuta hälsoeffekter p.g.a. uppvärmning uppkommer, och därför helt saknar relevans vid prövningar av långtidseffekter samt icke-termisk påverkan enligt Försiktighetsprincipen. Vi kräver också att SSM och Socialstyrelsen följer EU-rättens krav på riskbedömningen. Vi kräver slutligen att Sveriges regering ger dessa myndigheter nya regleringsbrev där korrekt hänsyn tages till det internationella faktaläget samt till EU-rättens tydliga krav.
I samband med rättegångarna i Nürnberg efter andra världskrigets slut formulerades för första gången en offentlig etisk kod för medicinska experiment som involverar människan, Nürnbergkodexen 1947. Här slogs bl.a. fast att informerat samtycke krävs och att riskerna för försökspersoner skall minimeras. Det framhölls att varje deltagare har rätt att när som helst avbryta sitt deltagande i ett experiment och att den som leder ett sådant skall avbryta det om det verkar troligt att en deltagare skadas. När får vi avbryta vårt deltagande i det pågående strålningsexperimentet?

Olle Johansson, docent i neurovetenskap, Karolinska Institutet & gästprofessor, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm
Annika Gullbrandsson, medlem i Vågbrytaren (www.vagbrytaren.org), informatör för FEB (Elöverkänsligas Riksförbund; www.feb.nu)
Mats Dämvik, miljöjurist vid Juristfirman Unite, Kungsbacka
Örjan Hallberg, civ.ing, Hallberg Independent Research, Farsta
Kalle Hellberg, vd Maxicom AB, www.maxicom.se, Borås
Lena Lindkvist, fd polisinspektör numera kommunalpolitiker, Lingbo