Knäppingsborg. Alderholmen. Norrköping. Gävle. Hur underbara, vackra Alderholmen i Gävle kan tillåtas vara död yta är och förblir fullkomligt obegripligt. Särskilt med tanke på att det är en av faktorerna som gör Gävle till en kuststad utan kustkänsla.

Hamnmagasinen som skulle kunna öppna upp ett socialt rum mot havet, bygga vidare på arv och historia och göra ett av stadens vackraste områden levande igen är en dekorativ men sorgligt outnyttjad del av Gävle.

Det är däremot inte Knäppingsborg i Norrköping. Knäppingsborg som gjort en redan vacker stad ännu lite vackrare. Det var också just där vi till sist landade när det var dags för middag under en bilfärd genom Sverige.

För den som är turist tenderar söka sig till pittoreska och vackra miljöer som Knäppingsborg, och blir glatt överraskad när det visar sig vara ett område vars förutsättningar tagits tillvara på.

Samtalsämnet under middagen var rätt så självklart; hur fantastiskt vore det inte om Gävle skulle göra med Alderholmen vad Norrköping gjort med det gamla textilindustriområdet Knäppingsborg.

Med lite tur blir det också precis just så. För det är just Norrköping och Knäppingsborg Gävle nu sneglar på och som man skickar iväg Alderholmens intressenter till för att studera. Vilket är mycket glädjande nyheter.

För vad man lyckats med i Norrköping är att bevara en historisk miljö samtidigt som man lyft in den i sin samtid och gjort den till en vacker samlingspunkt för stadens invånare, som även förbipasserande uppenbarligen hittar till.

Så; se nu till att det blir så även i Gävle. Magasinsområdet förtjänar ett bättre öde än att stå som en obegripligt outnyttjad resurs.

I övrigt kan denna vecka konstateras att mediernas intresse för processen kring valet av socialdemokratisk ordförande står sig.

I morgon blir det program i Sveriges radio om Juholts väg till makten. Begripligt, eftersom det handlar om en process lika öppen, begriplig och tillgänglig för utomstående som ett ordenssällskap. Men så har ju Socialdemokraterna inte heller särskilt många fler medlemmar än ett ordenssällskap.

I morgon är det dags för 1 maj. Kanske struntar du i det. Det gör inte jag. Särskilt inte i år. Jag struntar inte i 1 maj på grund av Försäkringskassans hån mot assistansberättigade, jag struntar inte i det på grund av en inhuman regering som går svårt sjuka människor både fattiga och arbetssökande i stället för att ge dem lugn i sjukdomen och kraft att återhämta sig. Jag struntar inte i 1 maj av det enkla skälet att vi nu lever i ett samhälle som bygger på presumtionen att allt det som gör ont händer någon annan, som vi struntar i.

För övrigt skrevs denna ledare på en surfplatta. En surfplatta som inte kommer ersätta min dator som arbetsverktyg, men som däremot ersatt papperstidningarna vid mitt frukostbord. Om det blir en beständig förändring i vardagen återstår dock att se.

Jenny Wennberg
jenny.wennberg@arbetarbladet.se