Före att ögat börjar registrera vad som hänger på väggarna, gör hörseln galleribesökaren uppmärksammad på att en illusorisk insektssvärm attackerar. Ett enerverande surrande. Ljudet tillhör videon ”Artjakt”, en svärm av fågelskådare som jagar sin samlarmani som flaxar i skyn. Filmen summerar också hela utställningens tema: samlandet, katalogiserandet, driften att sticka nålar genom varelser och förklara dem ägda …

Spännvidden mellan dem som dödar små kryp är stor, från kidsen med seriemördarvarning till de fina akademiska salongerna. Mattias Bäcklin samlade själv insekter som barn – samt nöjesdödade – och fascinationen för viljan att förstå samlandets psykologi är smittande. Till stor del består utställningen av blyertsteckningar av mer eller mindre existerande insekter, uppradade intill varandra så att mönster uppstår i de döda kropparna. Blyertsens svärta bryts endast av nålarna målade i en sinistert glänsande guldfärg. Nålarna drivs genom insekterna som flaggan sätts ner i månen – vi äger dig nu.

Blir man mer död än upphängd som trofé? frågar sig Mattias Bäcklin.

Utställningen kompletteras av två teckningar som inte följer samma stil, och en av dem, höjdpunkten i utställningen, föreställer en bolmande skalbagge på en spisplatta, varifrån ett stort Eyjafjallajökull-inspirerat askmoln stiger.

Resten av utställningen är klart sevärd, men om man har sett annat som konstnären har gjort i stil med ”Bolmande skalbagge”, är det bara att med en lätt besvikelse konstatera att fokus ligger annorstädes den här gången.

Se ”Artjakt” på Centralgalleriet, men missa inte teckningar som ”Monster vid boll” och ”Distad rundgång” som båda finns att se på Mattias Bäcklins hemsida (www.mattiasbacklin.se).

Kristian Ekenberg
kristian.ekenberg@arbetarbladet.se