En röd lampa tänds över den tunga dörren när Arne Övrelid, historielärare och före detta rektor på Vasaskolan, släpper in oss i ett rum som kallas för kassavalvet. Det är ett lite förrådsaktigt ställe med flaggor och pokaler i travar, pärmar med tidigare studenters betyg längs en vägg, romerska kejsarmynt i silver i en låda, gamla VHS-kasetter med studentspex, och längs en av väggarna skolans dyrgripar till böcker. Ett inramat porträtt av en ung Carl XVI Gustaf vakar över oss när Arne tar fram Isaac Newtons ”Philosophiae Naturalis Principia Mathematica”, oftast bara kallat ”Principia”.

”Ska man inte ha några handskar eller nåt?” frågar jag. Men det är bara att börja bläddra i dyrgripen. Jag får fram en bild av en komet.

När man frågar forskarna om vilket vetenskapligt verk som är det viktigaste i världshistorien så brukar de säga att det är det här. Det är ett portalverk i vad man brukar kalla den ”vetenskapliga revolutionen”, alltså när vetenskapen bröt mot det kunskapsmonopol som kyrkan hade haft under hela medeltiden. Här skapade man sig ett utrymme för att beskriva – ofta matematiskt – hur saker och ting fungerar här i världen, oavsett vadVår Herre kan ha menat med det. Newtons verk grundlägger mekaniken, och formulerar generella vetenskapliga regler som forskare arbetar efter än i dag. Han förklarar även hur universum fungerar. Här var han herre på täppan under 200 år, tills Einstein kom med sin relativitetsteori och pekade ut begränsningarna i Newtons teorier. Det var i Principia som Newton berättade om gravitationen som en sammanhållande kraft mellan himlakropparna.

– Det som är så speciellt med Newton är att han gjorde allt det här själv, säger Karl Grandin, professor vid Centrum för vetenskapshistoria vid Kungliga Vetenskapsakademien.

– Om du tar alla hans upptäckter – det hade lika gärna kunnat vara 50 olika personer som upptäckt allt det, och de skulle alla ha blivit berömda!

Det verkar dock inte som att den brittiska vetenskapsakademin fattade vilket dynamit de satt på när Newton meddelade dem att manuset var färdigt 1686. De hade lovat att trycka boken när det blev klart, men när det väl var dags hade de redan bränt hela det årets budget på ett verk om fiskarnas historia. Newton fick vänta till 1687, då Principia gavs ut i 300 exemplar.

Ett av dem hamnade så småningom på Vasaskolan. Gävlesonen och vasaeleven Gustav Klintberg fick den av sin lärare Elias Roos (en tunnbindarson som också hade blivit skolad på Vasa) i början av 1800-talet. Klintberg blev så småningom rektor på Vasa och fem år innan han dog donerade han boken till skolans bibliotek.

Allt det här sammantaget: extremt stor vetenskapshistorisk betydelse, liten upplaga, gammalt verk, en till stor del känd historia kring det här exemplaret, gör det här till en bok med ett visst marknadsvärde. På sajten abebooks, som säljer sällsynta antika böcker, finns just nu två exemplar till salu. Den ena kostar drygt 2 miljoner kronor, den mer välbevarade får man för strax under tre.

Ändå verkade inte Vasaskolan ha så bra koll på sitt ex. Boken hade ställts ut 1987, när den firade sitt eget 300-årsjubileum. Efter det tycktes ingen på skolan ha letat efter den, eller ens sett den.

1996. Margareta Bärgh är ganska ny i tjänsten som biblioteksassistent på Vasa när hon får ett telefonsamtal. Någon i andra änden vill veta om det finns någon på skolan som hette Lennart. ”Ja”, säger Margareta. Hon får veta ärendet. En bok tycks ha kommit på avvägar. Lennart är misstänkt. När hon lägger på blir hon osäker, det verkar så osannlikt. Så hon går in på kansliet och berättar om samtalet, förklarar bakgrunden och frågar: ”Visst är det Lennart han heter, han som jobbar hos oss?”.

Kanslipersonalen bara tittar på henne. ”Men Margareta... Inte tror du väl att det är han som har tagit boken?!”

Margareta tystnar en stund. ”Det sade jag inte heller”, säger hon sen.

Lärarna på skolan kan först inte tro att det är sant. De har helt enkelt inte kunnat föreställa sig att någon skulle stjäla Newton från biblioteket. Och ännu mindre att någon skulle försöka sälja den. Och allra minst att Lennart , en högt respekterad lärare som arbetat på skolan i 25 år och nu börjar närma sig 60 år, skulle göra det. I intervjuer med Arbetarbladet berättar rektor Stig Axrup att för honom är hela historien en ”psykologisk gåta”.

Men att det verkligen var Lennart som låg bakom brottet var en lätt sak för polisutredningen att bevisa. Han hade själv legitimerat sig och skrivit under ett avtal med sitt namn när han sålde boken till PRA Antikvariat i Stockholm. Lennart fick 15 000 kronor i handen och löfte om att få ytterligare 30 000 så fort PRA sålt den vidare. De pengarna skulle aldrig betalas ut. Antikvariatet försökte nämligen sälja den vidare till Björn Löwendal, en känd handlare med antika böcker, som hade för avsikt att köpa den för 200 000 och sälja den dyrare utomlands. Men Björn Löwendal upptäckte att det var någonting med boken som var fel.

Han hade den hemma för påseende över en helg, när han och hans fru blev intresserade av en liten detalj på försättsbladet. Ett svagt avtryck av en stämpel syntes där. En stämpel som någon hade försökt ta bort. Jag står också och försöker se den där stämpeln i ljuset från takkronan på Vasaskolan, men det är svårt att uttyda någonting över huvud taget. Björn Löwendal och hans fru tyckte i alla fall att de kunde se ett G. De började med att ringa till museer i Göteborg för att fråga om de möjligen har tappat bort av Principian utan att själva märka det, men utan napp. Sedan kom Björn på att han hört att den som sålde boken till PRA Antikvariat hade kommit från Gävle, så han ringde upp Länsmuseet här. Där fick han veta att Vasaskolan hade ett exemplar.

I polisförhören lämnade Lennart flera olika förklaringar. Den som han till slut bestämde sig för att hålla fast vid var att han hade lånat Principia, tillsammans med bland annat Gustav Vasas bibel, för att visa sina elever i lektionssalen. Sedan glömde han bort att lämna tillbaka dem. Samma kväll kom han på det, åkte tillbaka till skolan för att plocka ihop böckerna, och upptäckte då att Principian var försvunnen. Han drabbades av panik och letade i timmar men kunde inte hitta den. Några veckor senare åkte han till skolan för lite kvällsjobb och upptäckte där, i snöblasket, när han ställde ifrån sig sin cykel, en plastpåse med en bok och några block. Utan att titta närmare efter vad det kunde vara för en bok tog han med påsen upp på sitt rum. Efter en tid började det lukta unket på hans tjänsterum. Först då drog han upp boken ur påsen och såg att det var Principian som låg där. Enligt Lennart var det skammen över att inte hade förhindrat att boken blev skadad som gjorde att han började fundera på att låta den ”komma bort” i stället för att erkänna.

Den förklaringen kan man tro vad man vill om, och det var det också somliga som gjorde på Vasaskolan. Men han hade ändå erkänt. I september 1996 stängdes han av från sin anställning utan lön. När domen fallit avskedades han och flyttade till en annan ort, där han sedan kunde fortsätta arbeta som lärare. När vi ringer honom i dag håller han fortfarande fast vid att det var ett antal olyckliga omständigheter som ledde fram till försäljningen.

– Boken var skadad och jag ville rätta till det, och i och med det skedde försäljningen. Vissa drev det där väldigt hårt, så det var lika bra att ta på sig det. Men jag har inte haft något ont av det i den senare delen av mitt liv.

Tänker du på den här historien ibland?

– Nej, jag tänker inte på det över huvud taget. Jag har lagt det bakom mig.

Säkerheten kring kassavalvet har nu blivit bättre. Det finns bara två nycklar, Arne har den ena och kansliet har den andra. Om man vill bli insläppt för att låna böcker där måste man förklara sitt ärende, skriva på ett kvitto, och lämna tillbaka dem efteråt. Dessutom går Arne igenom allt i kassavalvet ett par gånger i månaden för att försäkra sig om att inget försvunnit trots de övriga säkerhetsrutinerna.

I januari 1997 dömdes Lennart för stöld. Rätten skriver att det faktum att han avskedats från skolan redan i sig kan betraktas som ett straff, och han fick därför villkorlig dom och 12750 kronor i böter.
Han tvingades också köpa tillbaka boken till skolan för 22 000 kronor från PRA antikvariat, som efter att den här historien rullats upp var på vippen att uteslutas ur Svenska antikvariatföreningen. Vid en omröstning klarade de sig PRA kvar i föreningen med minsta möjliga marginal, vilket gjorde att flera antikvariat, bland annat Gefle Antikvariat, begärde utträde. De ville inte längre vara med då de ansåg att föreningen i och med det här ärendet inte längre kunde upprätthålla sina egna etiska principer.

Det har nu gått över 15 år sedan domen föll, men Margareta Bärghs tankar går ibland fortfarande tillbaka till stölden.

– Han hade ju redan en bra inkomst. Och han utsatte inte bara sig själv för det där, han hade ju fru och barn också, som drabbades. Man undrar ju ibland: Varför gjorde han så där?

Lennart heter egentligen något annat.

Stefan Westrin
stefan.westrin@arbetarbladet.se