Annons

Annons

Annons

Annons

Den privatiserade ordningsmakten

Var tredje kommun anlitar privata säkerhetsbolag för att säkerställa ordningen. Anledningen är att polisnärvaron minskar ute i kommunerna .

Bild: Bertil Enevåg Ericson / TT

Annons

I det tysta privatiseras ordningsmakten. När poliserna inte räcker till i våra kommuner anlitas i stället privata säkerhetsbolag för att säkerställa ordningen.

Det är en oroande utveckling.

Enligt en undersökning gjord av Ekot anlitar i dag var tredje kommun privata säkerhetsbolag för att patrullera och hålla ordning på offentlig plats. Anledningen är att polisnärvaron stadigt minskat ute i kommunerna.

Det är lätt att förstå kommunföreträdarna, de önskar ordning och reda i sina områden, samtidigt är det ett mycket tydligt tecken på ett systemfel.

För än så länge är det polisen som innehar våldsmonopolet, det är ett arbete som måste styras av rättssäkerhet, och rättssäkerhet kräver kunnighet. Den utveckling vi ser beskriven ovan innebär att gränsen mellan polis och privata säkerhetsbolag luckras upp. Det är inte en utveckling vi bör rycka på axlarna åt.

Annons

Annons

Det finns en anledning till att polisutbildningen är två och ett halvt år långt. Polisyrket är krävande och fordrar kunskap om regelverk och inte minst bemötande. Att utbilda sig till ordningsvakt eller väktare innebär betydligt lägre utbildningskrav. Ordningsvaktsutbildningen är i dag 80 timmar, och har numer till viss del lagts ut på privata utförare.

Trots att antalet poliser inte har minskat, snarare ökat, har de försvunnit från våra lokalsamhällen. Inte minst gäller det på glesbygden. I stället är det de privata säkerhetsbolagen som tar över. I dag är antalet anställda i dessa bolag uppe i över 30 000, detta att jämföra med dagens 20 000 poliser (vilket i och för sig är en ökning med 4 000 poliser sedan år 2000).

Det måste ha skett ett gigantiskt feltänk någonstans. Var har polisen tagit vägen? Sitter de inne i polishusen och räknar pinnar? Eller slukas de av all bevakning på våra allsvenska fotbollsmatcher? Eller befinner de sig alla ihoptryckta i våra storstäder? För i våra lokalsamhällen verkar de ju inte befinna sig.

I början av oktober i år gjorde en grupp på 19 kommunalråd från Norrlands inland gemensam sak och träffade inrikesminister Anders Ygeman (S) på Rosenbad i Stockholm för att protestera mot polisbristen i glesbygden. Efter polisens omorganisering, som hade som främsta syfte att få polisen att komma närmare medborgaren, upplever de norrländska kommunalråden utvecklingen precis tvärtom: polisens avstånd till medborgarna har ökat.

Annons

Annons

Och då är det inte så särskilt konstigt om kommunerna istället vänder sig till de privata säkerhetsbolagen. För att säkerställa tryggheten i sina lokalsamhällen. När inte polisen finns på plats.

Men det finns ännu en aspekt att ta hänsyn till i den utveckling vi ser, nämligen privatiseringen. När vi förlitar oss på privata säkerhetsbolag innebär det till syvende och sist att det blir de som kan betala som får skydd. Det blir de som har resurser som kan räkna med trygghet. Det är en farlig utveckling om det gemensamma, samhället, tar sin hand från vissa områden.

Och om polisen bara dyker upp när ett brott redan är begånget, då sammanknippas polisen med otrygghet, fara, konflikt. Det är precis tvärtemot hur polisen bör uppfattas. Polisen måste stå för trygghet. Det innebär att de måste arbeta förebyggande. Då krävs närvaro, inte bara i storstäderna, utan även på glesbygden och i våra lokalsamhällen.

Släpp ut poliserna, de har suttit inne på tok för länge.

LÄS ÄVEN: Stäng av trafiken en gång i månaden

LÄS ÄVEN: Godtycklighet är ingen bra morot för lärare

LÄS ÄVEN: Polisen som försvann


Anna Norling

026-15 93 63
anna.norling@mittmedia.se

Annons

Annons

Till toppen av sidan