Varje år insjuknar ungefär 700 kvinnor i äggstockscancer. Det är den näst vanligaste gynekologiska cancerformen. Enligt Cancerfonden är de flesta som drabbas mellan 40 till 70 år gamla. Enligt Cancerfonden brukar sjukdomen ibland kallas för "bukens tysta tumör"– eftersom symptomen ofta är så vaga.

Den finns inte heller någon etablerad screeningmetod för att upptäcka den i ett tidigt stadie, som för livmoderhalscancer.

Enligt Ingela Högerås, verksamhetschef för kvinnosjukvården i Region Gävleborg, kan symptomen ofta vara bedrägliga.

– Det svåraste är att tänka tanken – att det kan vara cancer, säger hon.

Vid äggstockscancer känner man sällan av ett tryck, som man kan göra när man har cancer på andra ställen i kroppen. En kvinna kan ofta ha stora cystor vid äggstockarna utan att känna av något alls, eftersom äggstockarna ligger fritt i bukhålan.

Att magen sköter sig på ett annat sätt än tidigare kan vara något som kan tyda på att allt inte står rätt till. Särskilt viktigt är det att vara uppmärksam om man är äldre än 40 år.

Generellt säger hon att det finns en god säkerhet på hälsocentralerna. En allmänläkare träffar många människor och det vanligaste är ändå inte elakartade sjukdomar. Därför kan de symptom som en patient med äggstockscancer söker för lätt förväxlas med andra tillstånd.

– Som kvinna kan man söka med ett ospecifikt symptom som är lite luddigt. Man kanske har gått ner lite i vikt – och kanske tycker man till och med att det är bra, säger hon.

Just oväntad viktnedgång kan vara ett tecken på cancer. Ingela Högerås säger att man som kvinna ska vara uppmärksam på om man går ner i vikt och magen plötsligt blir större.

Hon berättar att vården på senare tid infört standardiserade vårdflöden för att fler kvinnor med äggstockscancer ska komma under vård snabbt. Allt fler kvinnor blir framgångsrikt behandlade, till följd av förbättrade behandlingsmetoder. Bäst är prognosen om sjukdomen upptäcks i ett tidigt stadie – då är sannolikheten för att överleva sjukdomen stor.

– Det här är något som uppmärksammats mycket under de senaste åren. Det händer oftare att vi får en extra fråga än tidigare. Och det tycker vi är bra – vi ser hellre att vi får en fråga i onödan än att man missar cancer. Då har man i alla fall tänkt tanken, även om det kanske kan tyckas osannolikt, säger Ingela Högerås.

Samtidigt är det viktigt att den vårdsökande och läkaren kan förstå varandra på ett bra sätt.

– Det är ett samspel mellan kvinna och doktorn som gör att man förstår vad det är. Men det är svårt. Det kan vara så att man tror och tolkar att det skulle vara något annat, säger Ingela Högerås.

Linnea Brundell
026-15 93 27
linnea.brundell@mittmedia.se