Det känns som en dålig repris. Arbete före bidrag. Skattesänkningar där det mesta går till de som redan har mest. Bidragstak. Numera dock utan Per Schlingman, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skönmålande omskrivningar. Gammelmoderaterna är tillbaka och det med emfas. Vilket också innebär små utsikter för Moderaterna att lyckas locka några större väljarskaror. Så dåligt är inte svenskens minne, och heller inte hennes matematiska förmåga.

Att Moderaterna inte var bäst i klassen på matte blir uppenbart när man synar deras politik. 22 miljarder i skattesänkningar, 38 miljarder till "välfärdens kärna" är inte politik som går ihop på sista raden.

Men Moderaterna är inte så bekymrade över detaljer som huruvida deras politik är realistisk och genomförbar. Eller vad den får för konsekvenser.

Det där jobbskatteavdraget planerar Moderaterna finansiera genom att höja momsen, eller, om ni så vill höja den platta skatten på konsumtion. Det innebär en skattehöjning där exempelvis fattigpensionärens mat blir dyrare och hon därmed också procentuellt i förhållande till inkomst kommer betala mer i skatt än säg Ulf Kristersson. Är det rättvist mot människor som jobbat ett helt liv? Att höja skatterna mer för pensionärer än människor i arbete.

Jobbskatteavdraget ska också finansieras genom att avdragsrätten för fackavgifter åter slopas. Facket har Moderaterna som bekant inte så mycket till övers för, och här blir det därför dubbelvinst om man är moderat, mer pengar till skattesänkningar för de rikaste, samtidigt som man försvagar fackens roll och kanske får några ytterligare att avstå från sitt medlemskap och därmed också försvagar arbetarmakten.

Vad gäller detta med bidrag försöker Moderaterna uppenbarligen få till en repris på 2006 års valrörelse. Nu heter det dock inte att fusket är utbrett. (Det visade sig vara 1 procent totalt när frågan utreddes efter valet 2006. Mest fel blev det med VAB. Av fusket visade sig dessutom bara en tredjedel vara fusk. En tredjedel av de felaktiga utbetalningarna var uppriktiga felskrivningar vid ansökan om ersättning och en tredjedel handlade om felaktig handläggning från myndigheternas sida.) Idag heter det istället att:

- I dag har vi väldigt många människor som lever på bidrag trots att de skulle kunna arbeta. 

Här borde den naturliga frågan från Sveriges Radio, som var det nyhetsföretag som gjorde intervjun i vilken det svepande påståendet lades fram, bli "Hur många?". Det blev det dock inte.

Ulf Kristersson är partiledare, han har en skyldighet att inte komma med svepande påståenden som misstänkliggör människor. Antalet människor som erhåller bidrag i Sverige trots att de kan jobba är en faktafråga. Då borde också Ulf Kristersson avkrävas ett faktabaserat svar.

Något sådan kommer vi dock inte få av Kristersson. Av det enkla skälet att han inte kommer kunna underbygga sitt påstående med fakta.

Människor som kan jobba, tenderar trots allt i Sverige just jobba. Inte fuska med bidrag och inte bara strunta i det.

Vad Kristersson riktar in sig på är dock ganska uppenbart. Vad hans uttalande handlar om är framför allt kvinnor som anländer till Sverige från länder där kvinnors förvärvsgrad är avsevärt mycket lägre än i Sverige. Vilket i princip gäller samtliga länder i världen.

I Sverige har vi trots allt något som kallas välfärd, som möjliggjort kvinnors frigörelse och inträde på arbetsmarknaden.