Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Att ingen blir oskyldigt dömd i Sverige är rättsstatens ansvar, inte mediernas

År 2010 dömdes Esa Teittinen till 15 års fängelse för ett mord i Solna, nu har han släppts på fri fot av hovrätten, efter en ny prövning av fallet. Foto: Janerik Henriksson

Annons

I år blev Kaj Linnas frigivning mycket uppmärksammad, Linna dömdes till livstid utan någon teknisk bevisning. År 2016 beviljades han resning av Högsta domstolen på grund av brister i huvudvittnets trovärdighet. Linna friades den 15e juni 2017 och fick ett rekordstort skadestånd på 18 miljoner kronor av staten. Då hade han suttit i fängelse i tretton år.

Esa Teittinens fall liknar Kaj Linnas, år 2010 dömdes Teittinen till 15 års fängelse för ett mord på en vän. I våras beviljades han resning och fallet prövades på nytt i hovrätten. Esa Teittinen blev nyligen försatt på fri fot, vilket tyder på att rätten kommer fria honom från mordanklagelserna.

Esa Teittinen sökte flera gånger resning i Högsta Domstolen från fängelset, och i våras beslutade HD att ta upp fallet. Enligt Teittinens advokat Marko Tuhkanen säger två professorer i rättsmedicin att den döde mannen kan ha drunknat, men att det inte finns spår som tyder på dränkning.

Annons

Annons

När Teittinen försattes på fri fot sade han: ”Jag vill tacka media för all hjälp”, och visst är det fantastiskt att engagerade journalister hjälper till så att oskyldigt dömda får rättvisa, men är inte detta ytterst rättsstatens ansvar? Och om det kan göras mer för att upprätthålla rättssäkerheten, till exempel att öppna ett oberoende resningsinstitut, borde det då inte vara högsta prioritet för regeringen att göra detta till verklighet?

Kaj Linna sade i sitt sommarprogram att han är övertygad om att det sitter fler oskyldigt dömda människor i svenska fängelser. För att förhindra detta vill han att det ska införas ett resningsinstitut i Sverige. Ett oberoende resningsinstitut är tänkt att finnas till vid sidan om Högsta domstolen och är tänkt att granska fall där ny prövning begärs. Resningsinstitut finns i många europeiska länder som till exempel Storbritannien och Norge.

Norge inrättade ett resningsinstitut år 2004 och chansen att få resning i Norge är nu åtta-nio gånger större än i Sverige, och i de norska resningsärendena som behandlades mellan 2004 och 2010 slutade det med friande domar i åtta av tio fall.

Medborgares rättssäkerhet måste garanteras i en rättsstat, och Linna och Teittinens fall visar att det begås fel i det svenska rättssystemet. Det kommer alltid att finnas en risk för subjektiva domar, de som arbetar inom rättsväsendet är människor och människor är bristfälliga, fördomsfulla och begår fel, därför behövs det en oberoende instans som kan gå igenom tvivelaktiga domar.

Annons

Ett fel som begås inom rättssystemet är självfallet ett mycket allvarligt fel som får stora konsekvenser i människors liv, Kaj Linna berövades 13 år av sitt liv, och Esa Teittinen 8 år. Det är alltså staten som har berövat dem deras frihet på felaktiga grunder, det ska inte förekomma i en demokrati och när vi vet att det förekommer, när hela två fall har uppdagats inom loppet av två år, ja då måste det faktiskt inrättas ett oberoende resningsinstitut.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy