En orgelkonsert är lite annorlunda. Musikern är inte i någons blickfång, utan faktiskt precis tvärtom. Vi sitter i kyrkbänkarna och tittar på ingenting. Organisten är bakom våra ryggar. Och hon har också sin rygg mot oss. Men även om vi skulle vända på oss (jag gör det ibland) så spelar det inte heller någon roll, för organisten är gömd, hon sitter inne i sitt enorma instrument. Det känns lite speciellt att sitta tillsammans med kanske 60-70 andra och bara lyssna och titta på ingenting. Inga applåder mellan styckena. Nästan ingen tar upp en smartphone ens.