Att Telias köp av TV4 från Bonniers godkänns av EU-kommissionen meddelades det nyligen. Köpet omfattar TV4, C More och MTV3 i Finland. Köpeskillingen är på 9,2 miljarder kronor.

Telia är statligt delägt till 38,4 procent. En kritik har därmed kommit gällande att staten kan komma att få ett stort inflytande på tv-området, eftersom också Sveriges television, SVT, ytterst är under statlig kontroll.

Det är TV4 och SVT som har de största och främsta programmen för nyheter och samhällsfrågor och som har stor publik och är de få kanaler som sänds i det så kallade marknätet.

Det är en tänkvärd kritik som framförs. Detta även om kritiken främst har kommit från politiskt högerhåll.

Men i dagens medielandskap är det inte så farligt med statligt inflytande om TV4 och SVT har samma ägare (delvis i TV4s fall). Kanske är det den insikten som gjort att EU-kommissionen har sagt ja till den här affären.

Några faktorer som belyser att affären inte är så dålig, sett ur risk för koncentration av medieägandet, går att räkna upp.

En faktor är att de som säljer TV4 är den största privata medieägaren i Sverige, Bonniers. De lämnar med försäljningen av TV4 tv-området. Men i början av året förvärvade Bonniers den stora tidningskoncernen Mittmedia, där bland annat denna tidning ingår.

Hade Bonniers behållit TV4 hade dess medieägande, av tidningar, tv-kanaler med flera medier, ökat än mer.

Men privat ägarkoncentration av medier kanske inte är så viktigt för de högerpolitiker som kritiserar statligt ägande av medier, som i fallen SVT och (delvis) TV4.

En annan faktor är att i dagens medielandskap finns det flera aktörer som sänder TV via webben. Flera av Bonniers tidningar gör det. Även Schibsteds tidningar gör det, bland annat Aftonbladet.

Den tidningen har sänt morgon-tv med nyheter i TV3 i några år, och konkurrerat med SVTs och TV4s sändningar om morgnarna. Det upphör dock snart och Aftonbladet avser driva tv-sändningar via internet i egen regi.

Och exempelvis CNN och BBC finns tillgängliga för de flesta som har kabel-tv. De sänder nyheter om utrikeshändelser och ger nyhetsprogram i SVT och TV4 konkurrens om de nyheterna.

Via internet finns även en stor mängd utländska nyheter att ta del av, från stora etablerade nyhetsförmedlare i olika länder. Ofta är de stora tidningar eller tv-bolag i de länderna.

I tidningar, tidskrifter, poddar, webb-tv med mera finns många nyheter och samhällsskildringar att ta del av på internet. Så risk för att nyhetsförmedling och skildring av samhället ska bli alltför likriktad åt ett håll som staten vill ha är det knappast risk för.

Och skulle det ske så skulle det märkas och bli utsatt för kritik i många andra nyhetskanaler och i samhällsdebatten.

Med Telia som ägare skulle TV4 kunna utgöra en motvikt mot de internationella, ofta i USA baserade, techjättarna (stora teknologiska företag), som Facebook, Netflix, Google, Apple, Youtube, Amazon och några till.

Flera av dem driver streamingtjänster, tv-sändningar via internet, som kan ses på dator, läsplatta eller smartphone. Netflix och HBO (Nordic) finns sedan en tid och fler är på gång. Apple startade nyligen sändningar, Apple tv. Och i dagarna startar Disney tv via internet.

TV-tittandet (hos svenskar och i stora delar av världen) flyttar från traditionell tv (linjär tv) till streaming (strömmad via internet). Även för SVT och TV4 har strömmad tv, playfunktion, ökat.

På tv-tittandets område finns alltså många konkurrenter till TV4 (och C More) och SVT, om man tar med tittandet på tv i form av streaming.

Visst kan det finnas en risk med att Telia kan lockas att styra folk att ha Teliaabonnemang för att ta del av TV4-kanaler (och C More). Men Telia skulle få negativ publicitet och kritik om bolaget agerade så.

För de digitala, marksända sändningarna är TV4 i ett avtal och agerar rimligen så att bolaget ska kunna ha fortsatt avtal för det framöver.

Sammantaget finns alltså nackdelar och fördelar med affären där Telia köper TV4 (och C More och MTV3). Fördelarna överväger nackdelarna, är min bedömning.

De högerpolitiska kritiker som är negativa till staten som minoritetsägare i TV4, utöver ägandet av SVT, har en principiell grund för sin åsikt. De vill utifrån sin renodlade marknadssyn på medier inte ha något statligt medieägande, eller endast ett ytterst litet SVT och SR, som få personer skulle ta del av.

Jag vill inte nedvärdera farhågorna med statligt medieägande. Även jag kan se risker med det. Exempelvis om högernationalistiska krafter skulle nå makten och börja använda statliga medier som verktyg för sin politiska propaganda.

I det läget är vi dock inte i Sverige nu. Men så är det i ett antal länder som hävdar att de är demokratier, men inte är det med objektiva mått mätt.