Statsminister Stefan Löfven och S har fått dåliga opinionssiffror i en rad mätningar. Missnöje med brister i välfärd, omsorg och sjukvård i kommuner och regioner, gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar och en del annat, kanaliseras till kritik mot regeringen. Det kan diskuteras om det är rättvist eller inte. Men så är det.

Till det kommer den politik som den S-ledda regeringen för, i linje med januariavtalet mellan S, MP, C och L, som innehåller mittenpolitik, liberala reformer och sådant som ses som högerliggande politik, som sänkta skatter som den borttagna värnskatten.

Många S-väljare säger sig därför inte känna igen S i och med att partiet i regeringsställning administrerar den här politiken, som i flera delar liknar en borgerlig politik.

S har ett pedagogiskt problem med att kunna förklara att utan detta agerande från partiet skulle det troligtvis bli en ännu mer högerliggande politik, förd av en M+KD-regering stödd av SD. Det skulle då ha blivit som när budgeten för 2019 röstades igenom i slutet av 2018 av M, KD och SD. Och då C och L lade ned sina röster i riksdagen för det.

För att få regera tvingades S till uppgörelsen i januariavtalet med C och L (och MP). Hade inte avtalet träffats hade inte S kunnat regera och få inflytande. En regering grundad på den majoritet som de fyra borgerliga partierna har ihop med SD hade då troligtvis format politiken.

Ihop med V har M, KD och SD majoritet i riksdagen. Det var den majoriteten som var på väg att fälla arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) på frågan om arbetsförmedlingens omgörning i slutet av 2019. Detta trots att omgörningen av arbetsförmedlingen byggde på hur C ville ha det.

V och M kan komma att finna varandra på fler områden. Och ihop med KD och SD i riksdagen driva igenom en annan politik än regeringen. Det kan röra sig om olika saker, som kan ses som bra eller dåliga av olika partier.

Om det är att stoppa införande av marknadshyror, friare hyressättning för lägenheter, kan V tycka det är bra i sak och M att det är dåligt i sak. Men ändå kan M med KD och SD ihop med V komma att motsätta sig regeringen. Detta för att i fallet för M, KD och SD få regeringen att avgå. Och i V:s fall för att få den att avstå från marknadshyror.

Samma med ändringar i arbetsrätten, med mer makt till arbetsgivare och mindre till löntagare vad gäller anställningsvillkor. Om regeringen ihop med C och L lägger förslag om det kan V tycka det är dåligt i sak.

M kan tycka det är bra i sak, men ändå motsätta sig det. Och så kan KD och SD komma att haka på det och gå emot regeringen för att få den att avgå. V vill att regeringen inte ändrar arbetsrätten och sitter kvar.

Sker det att regeringen stoppas i riksdagen från att föra sin politik på flera områden kommer regeringen inte att kunna regera utan måste avgå.

Efter det kan en ny regering utses av riksdagen, efter talmansrunda, eller så utlyser regeringen extra val innan den avgår.

Om andra partier i riksdagen, den oheliga alliansen av V, M, KD och SD, röstar fram en rad saker bara för att motarbeta regeringen, kan regeringens situation bli ohållbar. Det gäller även om det är bra saker, sett utifrån S håll, eller för den delen V:s synvinkel. Exempelvis mer resurser till kommuner och regioner.

V och främst M kan dock få svårt att ena sig om finansiering för sådana objektivt sett bra saker som mer pengar till regionernas sjukvård eller kommunernas barn- och äldreomsorg.

Om S, och MP, kan fortsätta regera om de fyra partierna som inte är med i januariavtalet oftare röstar för samma saker i riksdagen, och mot regeringen och dess underlag med C och L, är oklart.

Om V ömsom stöder eller lägger ned rösterna för de fyra partierna i januariavtalet, och ömsom röstar med "konservativa blocket" M, KD, SD framstår V som vågmästaren i riksdagen mellan de blocken.

V har dock länge profilerat sig som ett parti som är emot SD och inte ens vill tala med SD i riksdagen. Men för att V ska kunna utöva press på regeringen, C och L, är det nödvändigt att även SD röstar på samma sätt som V, M och KD.

Ja röstningsstöd i riksdagen från SD är avgörande för att V ska kunna fungera som vågmästare mellan januariavtalets partier och duon M och KD. V är i praktiken beroende av SD för att vara vågmästare.