Att vara en liten del av en stor gemenskap ger styrka. Så resonerade förmodligen också de kvinnor i Stockholm som 1892 bildade den första socialdemokratiska kvinnoklubben. 28 år senare, 1920, så gick 120 kvinnoklubbar ihop och bildade Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund.

Ibland ifrågasätts det varför det finns kvinnoförbund inom politiken, något som flera politiska partier har. Det är olyckligt och vittnar om bristen på insikt i frågan om strukturer som fortfarande finns mellan män och kvinnor, i politiken och utanför. S-kvinnor finns inte istället för ett engagemang i Socialdemokratiska partiet. S-kvinnor är ett stöd för engagemang i partiet.

I Gävle jobbar S-kvinnor med att diskutera politiska frågor. Vi stärker varandra i kunskap och argumentation. Vi inhämtar erfarenheter från kvinnor som tidigare haft tyngre politiska uppdrag. Att ha politiska förtroendeuppdrag är stundtals oerhört utsatt och känslomässigt påfrestande. Många parametrar ska vägas emot varandra i lägen där man ”vill göra rätt”. Som kvinnor är vi, vilket också forskning visar, mer utsatta på olika sätt, och att veta att man inte är ensam om den upplevelsen.

Att det sker i organiserad form och inte i mindre kompisgäng vilket annars skulle kunna vara alternativet, handlar om att alla som definierar sig som kvinnor och så önskar kan vara inkluderande. Motsatsen till kotterier.

1994 beslutade Socialdemokraterna att våra listor inför val ska vara konstruerade så att varannan person ska vara kvinna. Grupper som tillsätts ska vara hälften vardera i så lång utsträckning som det går.

Detta har ändrat partiets sätt att arbeta. Än i dag finns förstås gott om personer generellt som vill hävda att det är den med bäst kompetens som ska ha uppdragen. Det är förstås sant. Men att kompetensen enbart skulle hämtas hos män eller enbart hos kvinnor är förstås inte hållbart. Är det någon som på allvar tror att när beslutande församlingar nästan uteslutande består av män är det en kompetensfråga?

Det beslutet har fått valberedningar att arbeta på ett annat sätt, att leta efter kompetensen där man förut aldrig tittade. S-kvinnor är inte en organisation som nöjer sig med att bevaka detta, utan för att underlätta för valberedningar så arbetar vi just med utbildning för att stärka kompetensen och därmed kunna erbjuda många bra namn beredda att axla ansvarsfulla uppdrag i samhället.

1920 krävde kvinnorna barnomsorg, bättre arbetsförhållanden, möjlighet till utbildning, rättvisare löner och kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp.

I dag fortsätter S-kvinnor det arbetet med tillägg som att bekämpa machokultur, hela landet ska leva, en stark välfärd och ett progressivt arbete för miljö och klimat.

Jag är stolt över att vara en del av det.

Elin Lundgren

Ordförande för Socialdemokraterna i Gävle

Riksdagsledamot och medlem i S-kvinnor Gävle