Klart jag blir lite förvånad – och för all del även irriterad – när jag bläddrar i Lars-Erik Wretblads senaste bok om Valbo och upptäcker att det är jag som skrivit hela det långa avsnittet om Mackmyravräkningarna 1906. Det handlar om 15-16 sidor där all text, utom några få rader, är hämtade från ett par artiklar som jag hade i Arbetarbladet våren 1981.

Så här gör man bara inte, Lars-Erik! Man tar inte andras texter, skriver av dem ord för ord och publicerar dem i en egen bok. Inte ens om man pliktskyldigt uppger upphovsmannens namn. Särskilt inte om man som du förvanskat artiklarna genom att klippa och klistra och stuva om dem efter eget huvud.

Du är över 80 år, kan inte så mycket om bokutgivning och gör vad du kan för att bevara minnet av din hembygd. Så vad är då det här att bråka om? Misstag kan väl alla göra.

Läs chefredaktörens kommentar här: Lokal historiebok sätter upphovsrätten i fokus

Men det här är inget misstag. Lars-Erik Wretblad är ingen oskyldig liten dununge. Han har ett långt yrkesliv bakom sig som skribent och är väl insatt i det här med upphovsrätt.

När Gävle kommun en gång i tiden gav mig i uppdrag att skriva boken ”Gävle på 1800-talet” skickade han ett mejl till kulturförvaltningen och varnade dem för att ge ut boken. Han hade fått för sig att jag tänkte ”sno texter ur gamla tidningslägg” och skrev:

”Att bara sno, är inte bara lättvindigt, det är snudd på stöld!”

Han upplyste också att han minsann kände en journalist som fått en artikel stulen, och att hon skrivit en räkning och kunnat kvittera ut 12 000 kronor i ersättning.

Nu tänker varken Arbetarbladet eller jag kräva Wretblad på pengar.

Men en knäpp på näsan tycker jag nog han förtjänar.

Ulf Ivar Nilsson

Det gäller min artikel om Vräkningarna i Mackmyra i boken Frusna Ögonblick.

Du har helt rätt när Du anklagar mig för att ha snott material från din artikel för 39 år sedan i Arbetarbladet.

Jag borde ha tagit kontakt med dig och rådgjort innan jag publicerade det.

Hoppas Du ursäktar mig.

Lars-Erik Wretblad