Annons

Annons

Annons

Insändare
Insändare: ”Fossilfritt” löser inte problemen – man måste eliminera skogsindustrins CO2–läckage

Text: 

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Varje dag hör jag i tv och radio, och läser i tidningen, att vi måste leva fossilfritt för miljöns och framtidens skull. Tyvärr är övergång från fossila bränslen till biobränslen inte någon lösning på problemet. CO2–utsläppen från förbränning orsakas inte av att bränslena är fossila, utan av att de består av kol och kolväten, som förbränns till koldioxid (CO2) och vattenånga (H2O). Och tyvärr är det på det viset att den ved som ska ersätta de fossila bränslena består av cellulosa och lignin, vilka båda är kolväteföreningar, som liksom de fossila bränslena förbränns till just CO2 och H2O. Det är ingen principiell skillnad ifråga om kol– och vätehalt i ved jämfört med motsvarande halter i olja eller naturgas, vilket betyder att utsläppet av CO2 från vedeldning, per utvunnen kWh, är helt likvärdigt med utsläppet från eldning av fossila bränslen. Ingen förbränningsprocess har förmågan att avgöra om bränslet kommer från biologiskt eller fossilt material.

Annons

Annons

"Så länge vi kan eliminera skogsindustrins CO2–läckage från multnande skogsavfall genom att istället förädla avfallet till drivmedel innebär användning av biobränslen en miljövinst", skriver Sven–Erik Lundberg. Foto: TT

Ett vanligt argument är att CO2–utsläppet från vedeldning går jämnt upp, tack vare den återbildning av syre som äger rum genom fotosyntesen, då CO2 i luften spjälkas av solljuset och det frigjorda kolet bygger upp ny cellulosa i växterna, en process katalyserad av de gröna växternas klorofyll. Men det resonemanget håller inte, beroende på att den ved vi eldar har byggts upp under 30–60 år av fotosyntes, som har bidragit till att hålla de industriella och privata CO2–utsläppen under den tiden i balans, men som har avbrutits när skogen avverkats. Vi har alltså en tidsfaktor på 30–60 år som gör att den fotosyntes vi förlitar oss på, redan har ägt rum, och övergång från fossila bränslen till biobränslen ger oförändrade CO2–utsläpp, vilka måste balanseras med en oförändrad (eller förbättrad) kapacitet i fotosyntesen, samtidigt som växande skog avverkas för utvinning av just de biobränslen vi eldar, och därmed minskar fotosyntesens kapacitet. Såvida man inte begränsar utvinningen (och förbränningen) av biobränslen till det skogsavfall (toppar, ris, kvistar och annat), som skogsindustrin inte kan förädla, varken till massa eller i sågverken, skogsavfall som ligger och multnar ute i naturen under bildning av CO2.

Annons

Detta avfall kan konverteras till och användas som bränsle, varvid den CO2–bildning, som ändå äger rum nyttiggörs för att ersätta förbränning av andra kolvätebaserade bränslen. Men begreppet ”fossilfri” är inte den ultimata räddning det utmålas som ifråga om att minska CO2–utsläppen. Ingen bilist som tankar ”fossilfri” dieselolja eller bensin, minskar i något avseende sina egna CO2–utsläpp jämfört med om vederbörande istället hade tankat konventionella bränslen. Bilmotorerna har ingen förmåga att avgöra om bränslet är fossilt eller biologiskt, utan de kolväten som bränslet består av förbränns till CO2 och H2O, oberoende av om bränslet kommer från skogsavfall eller från bergolja. Vinsten ligger till 100 procent i att skogsavfall inte ligger ute i naturen och ”läcker” CO2 om vi konverterar dem till bränsle.

Annons

Egentligen handlar det om hur mycket skogsavfall som finns tillgängligt, och hur mycket drivmedel man kan förädla det till. Så länge vi kan eliminera skogsindustrins CO2–läckage från multnande skogsavfall genom att istället förädla avfallet till drivmedel innebär användning av biobränslen en miljövinst. Men när utvinning av biobränslen kommer att kräva ökad skogsavverkning minskar fotosynteskapaciteten i världen. Kvarvarande skogs förmåga att återskapa syre till atmosfären minskar och biobränslena kommer att bli ett större problem än vad fossila bränslen någonsin har varit, ifråga om utsläpp av växthusgaser.

Än är vi inte där, men det är inte ”fossilfri” som är lösningen!

Sven–Erik Lundberg, professor emeritus i maskinteknik

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan