Till att börja med vill jag påminna om att jag till julledigheten -19 gav er lästips, bland annat gymnasielagen som några av er missuppfattat innebar amnesti. I år har jag inte hört någon av er prata om gymnasieamnesti eller liknande. Det tolkar jag som att ni haft glädje av mitt tips och satt er in i vilken lagstiftningen som gäller, även om ingen av er direkt har tackat.

Det har ändå gett mig inspiration att även till den här julen höra av mig till er. Men i år gör jag tvärt om och skickar min önskelista till er. Den är mycket kort, men troligen ändå svår för er att uppfylla, eftersom det jag önskar inte går att köpa för pengar. Däremot krävs empati, mod, civilkurage och kompromissvilja.

Men i alla fall, här är den:

Att ni nu verkligen beslutar om amnesti för alla ensamkommande av alla nationaliteter som varit här i mer än ett år. För, precis som ni alla vet, har det aldrig beviljats någon amnesti för denna utsatta grupp. Men nu är tiden inne.

Jag hade till exempel också kunnat önska rättssäkerhet i asylprocessen, att Sverige inte utvisar med tvång till världens farligaste land eller att vi i alla lägen lever upp till barnkonventionens krav att se till barnens bästa, men jag avstår. Till den här julen finns en akut fråga som måste få sin lösning och därför är min enda önskan denna. Det kräver samarbete, att arbeta tillsammans, som statsministern sagt till oss alla, när det gäller att besegra coronaviruset.

Nu gäller det alltså för er, Stefan, Ulf, Jimmie, Nooshi, Annie, Ebba, Per, Isabella och Nyamko att inte leta syndabockar, utan att tillsammans med dina kollegor, lösa den inhumana situation som de ensamkommande försatts i de senaste fem åren. Jag inser att detta utmanar er förmåga, men ser ändå fram mot att få uppleva att ni lyckas.

Och förstås, om inte tomten varit 70+, det vill säga riskgrupp och satt i karantän, hade jag vänt mig till honom med min önskan, men nu måste jag hoppas på er. Om inte ni gör det, vem ska då?

Med önskan om ett gott samarbete och en god jul

Inger Johansson