Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaVillabrand i Sandviken

Jacob Hilding
En ofattbar tragedi – då blir svaren extra viktiga

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Ljus tända vid platsen för branden. En familj saknas fortfarande.

Bild: Jenny Lundberg

Annons

Julens tragedi i Sandviken, där en familj saknas och befaras ha omkommit är såklart värst för alla som står familjen nära. Men det uppstår också en kollektiv sorg när det händer i en liten stad. Det är aldrig många steg bort till att känna någon.

När vi inte vet vad som hänt, då försöker vi fylla i bitarna som saknas själva – för att göra det obegripliga begripligt.

Det är bara naturligt att vi vill förstå. Däremot har alla ett ansvar för vilka uppgifter som man sprider. När det blir till rykten. Det gäller både privatpersoner och seriösa nyhetstidningar.

Egentligen hade jag tänkt skriva en text om Arbetarbladet och nyhetsåret 2021, och det gör jag väl på sitt vis ändå.

Rädslan inför det fruktansvärda delar vi alla. Nu hände det också i en tid på året då många är samlade och försöker göra precis det där som vi alltid säger är så viktigt – att ta tillvara på stunderna och ögonblicken med våra närmaste. Det var inte bara boende i Sandviken som fick en klump i magen när de vaknade till nyheten på juldagens morgon. Vi påminns alla om hur skört allting är. I ett större perspektiv försvinner vår tid på jorden snabbare än en tår i regn – och allt kan vara annorlunda inom loppet av sekunder.

Annons

Annons

Hur en sådan här händelse påverkar lokalsamhället märker vi som jobbar på lokaltidningen Arbetarbladet. Det uppstår teorier och spekulationer. De når oss också.

Och just i det läget blottläggs själva kärnan i en oberoende lokaltidnings existensberättigande år 2021 och 2022. Trovärdigheten. Bland professionella journalister och på en seriös tidning pågår alltid en etisk diskussion.

Utgångspunkten är alltid att berätta exakt det vi vet och kan belägga. Det är vårt löfte till er läsare, att vi berättar så mycket som möjligt och helt oberoende av påverkan eller någon agenda. Men genom diskussioner med etiken i ryggen så förändras små detaljer och en färdig publicering tar form. Till exempel hur mycket detaljer som vi ska visa i våra bilder.

Censur? Knappast. Det är något helt annat. Medieetik? Javisst.

Vi gör fel ibland. Det går snabbt och vi sitter inte på all kunskap från början. När så sker försöker vi alltid rätta till våra misstag. Och slarvar vi med det så är vi en del av det medieetiska systemet – där vi kan fällas och klandras av Mediernas etiknämnd.

Det etiska arbetet som seriösa tidningar gör är inte de stora sociala medier-plattformarna eller de obskyra nyhetssajterna, med inte sällan en politisk agenda, ens i närheten av.

Nästa år har Arbetarbladet funnits i 120 år. Nog är den etiskt märkta journalistiken värd att fortsätta bevara?

När jag tänker tillbaka på det lokala nyhetsåret 2021 är det inte minst bränder och naturkatastrofer som jag minns. Men jag minns också de andra ögonblicken. Jag minns bilderna på Sandvikenbon Thomas Rönnkvist som mitt i sorgen fick uppleva lycka genom dottern Ada, jag minns åttaåriga Wilma Sonkas stolthet efter att ha räddat en pojke från att drunkna i Högbo, jag minns glädjen hos gymnasiesärskolan i Tierp och deras odlingar som resulterat i miljöpris – och mycket annat.

Annons

Annons

"All those moments, will be lost in time like tears in rain", som Rutger Hauers karaktär vemodigt säger i den regniga episka slutscenen i Blade Runner. I sitt sammanhang förvisso, men det är tänkvärda ord.

Minnen bleknar och försvinner, men det är de hemska och sorgliga händelserna som påminner oss om ögonblicken vi ska ta till vara.

Fortsätt gärna under 2022 att göra det tillsammans med Arbetarbladet.

Gott nytt år, önskar vi er alla läsare.

Jacob Hilding, chefredaktör och ansvarig utgivare

LÄS MER: Här hittar du alla Arbetarbladets artiklar om villabranden i Sandviken på juldagen

Nyhetsåret 2021 präglades av naturkatastrofer, däribland översvämningarna i Gästrikland. Samtidigt fick eleverna på särgymnasiet i Tierp miljöpris för sitt arbete för att göra miljön lite bättre.

Bild: Jörgen Svendsen

I april berättade vi om Sandvikenbon Thomas Rönnkvist som förlorade flera nära – men där dottern Ada blev en ljuspunkt mitt i sorgen.

Bild: Jenny Lundberg

Åttaåriga Wilma Sonka räddade en pojke från att drunkna i Högbo – och nominerades till Årets Sandvikenbo.

Bild: Fredrik Selgeryd

Till toppen av sidan