Annons

Annons

Annons

Annons

Ing-Marie var rolig, omtänksam och lite galen

Tidigare kommunalrådet och riksdagsledamoten Ing-Marie Ottander Hansson (S), Gävle, har gått ur tiden. Hon sörjs närmast av döttrarna Gunnel och Marianne, med familjer.

Kanske var det ett märkligt tecken att jag mötte Ing-Marie första gången i hennes roll som skolsköterska på Lillhagsskolan i Bomhus. Jag en, alltför, ung lärarvikarie som fått en liten blessyr. ”Titta in till mig, så fixar vi det”, sa Ing-Marie. Det gjorde jag och fick anledning göra det många gånger i tider som skulle komma. Vi hade ett nära samarbete i många år. De första åren när jag var tjänsteman på kulturkansliet och senare som hennes politiske sekreterare.

Annons

Annons

Ing-Marie Ottander Hansson hade några av de främsta kvaliteterna för en förtroendevald: ideologiskt förankrad, uthållig, övertygande och långsiktig. Hon visste att slagen inte kunde vinnas vid varje tillfälle, utan ”droppen urholkar stenen”. Och vi ska veta att stenarna var hårda och dropparna många.

Den uppmärksamhet Ing-Marie förtjänat lokalt för sitt engagemang bekräftades så småningom också nationellt som en av våra skarpaste kulturpolitiker tog hon plats i Sveriges riksdag, där kraftfulla S-kulturpolitiker länge har varit få.

Ing-Marie var principfast vilket i hennes manliga omvärld beskrevs som ”fyrkantig”. Hennes gedigna arbete ledde till att Gävle tog plats i kulturens framkant.

På det personliga planet var Ing-Marie rolig, omtänksam och ibland lite galen. Jag minns med skräckblandat förtjusning en vintrig resa till Bollnäs. Ing-Marie körde med en kokt med bröd i ena handen rakt ner i diket. Småningom räddade en bonde oss. Så skulle vi hem igen och ny tur ner i snöigt dike. Samma bonde dyker upp: ”Er känner jag igen”. Det finns fler sådana historier och ögonblick.

Ing-Marie Ottander Hanssons bestående insats och minnesvärda avtryck skyddar grundläggande värderingar som rättvisa, frihet och gemenskap. Hon var dess lysande företrädare.

Anders Hedeborg

Till toppen av sidan