Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Aniarafärden har börjat med Ja:et till slutförvaring

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Varningsskylt.

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Annons

Vi lever i en civilisation som uppenbarligen har mycket bråttom. Och för den som har bråttom betyder, paradoxalt nog, tiden inte särskilt mycket. En tidsrymd på ofattbara hundratusen år har för en sådan civilisation ingen riktig tyngd i jämförelse med nuet eller på sin höjd de närmaste åren.

I kombination med hoppet om att slippa en jobbig fråga under kommande valrörelse fällde det nog avgörandet och Sverige blev den 27 januari 2022 världsmästare i brådska.

På torsdagen höll miljöminister Annika Strandhäll en presskonferens som hon kallade historisk: Regeringen säger ja till slutförvaring av utbränt kärnavfall i Östhammar kommun. Hon citerade Abraham Lincoln med något han sagt om att den innevarande generationen måste ta ansvar för kommande generationer.

Annons

Annons

Hon citerade inte Harry Martinson som hävdade att det är vår plikt att känna skräck inför framtiden. Hon konstaterade att Sverige med detta beslut, tillsammans med Finland, nu är världsledande i frågan om slutförvaring av kärnbränsle.

Men man kan också hävda att Sverige nu är världsledande i brådska.

Regeringen har i sin prövning alltså föga oväntat kommit fram till att säkerheten är tillräcklig när avfallet kapslas in i kopparkapslar, lera och urberg. Men jag fruktar att detta handlar om att det långsiktiga förnuftet har förlorat och det korta perspektivet vunnit. Oberoende forskare på KTH menar att kopparn kan börja korrodera redan om något hundratal år, varvid radioaktiv strålning läcker ut.

Naturskyddsföreningen skriver i ett pressmeddelande: ”Om kapslarna havererar och det extremt farliga kärnavfallet läcker ut kontaminerar det grundvattnet och hela ekosystemet. Även havsmiljön blir påverkad. Om det sker måste ett stort område spärras av som en zon med tillträdesförbud under mycket lång tid och ingen får äta eller dricka någonting från området.”

Även Mark- och miljödomstolen menade för fyra år sedan att det inte räcker med att de andra skyddsbarriärerna – leran och urberget – av kärnkraftsbranschen anses räcka. I Östhammars kommun jublar dock många politiker: Några nya arbetstillfällen i kommunen verkar vara viktigare än miljömässig trygghet de närmaste tusen åren.

Annons

Visst är det ett faktum att kärnavfallet existerar. Det går inte att trolla bort. Men det rimliga måste ändå vara att låta det ligga kvar i den så kallade mellanlagringen i Oskarshamn trettio meter ner i marken och under åtta meter vatten så länge som möjligt – tills forskningen eventuellt kommer fram med idiotsäkra sätt att slutförvara avfallet.

Annons

Själv är jag heller inte alls främmande för att en ny generation kärnkraftsreaktorer i bästa fall kan använda mycket av det existerande avfallet som bränsle – vilket skulle förkorta slutförvaringsbehovet med enorma tidsrymder. Men dit är det än så länge långt.

När Miljöpartiet lämnade regeringen försvann mycket av miljöförnuftet ur regeringen. Socialdemokraterna orkade inte stå emot pressen från de borgerliga partierna, inklusive SD, som drivit hård propaganda och till och med hotat med misstroendeförklaring om inte det rätta beslutet – ett Ja - skulle komma.

Men det är nog också så att det inom socialdemokratin finns en viss underström av kärnkraftsvänlighet. I kombination med hoppet om att slippa en jobbig fråga under kommande valrörelse fällde det nog avgörandet och Sverige blev den 27 januari 2022 världsmästare i brådska.

Jag går ofta förbi en gammal övergiven brunn i skogen. Den övergavs för säkert femtio år sedan. Knappt någon vet längre varför den en gång grävdes. Det går säkert att ta reda på med litet efterforskningar. Men ruinerna av den gama brunnen är gåtfulla – trots att de bara är kanske just femtio år gamla. Om ytterligare femtio år kommer ingen levande människa veta vad det där var för brunn.

Annons

Och att då ens försöka föreställa sig förvaringskapslarna med kärnavfall om tusen eller hundratusen år, känns oöverstigligt: Hur ska de minnas, ihågkommas? Arkeologer som hittar bara några tusen år gamla föremål i jorden kan ofta inte avgöra vad föremålen i i vår tideräknings begynnelse hade för funktion.

Med Harry Martinson går det att säga: Aniarafärden har börjat.

Annons

Annons

Till toppen av sidan