Vänner! Krigsmotståndare!

Detta är vad som behöver sägas nu: Evig skam över Putin! Evig skam över Kreml! Evig skam över det ruttna och orättfärdiga anfallskriget!

När nyheten om det ryska anfallskriget mot Ukraina kom den där morgonen för inte så många dagar sedan föll ett stort mörker över vår del av världen. Jag började leta efter antikrigsdikter i litteraturen, ty litteratur lyser alltid upp mörkret, även när den själv skildrar fasorna.

Till slut hittade jag en av de starkaste antikrigsdikter som finns i svensk litteratur – den heter Telegram från en bombad by. Den skrevs av Cornelis Wreeswijk. Cornelis som växte upp i Holland hade själv erfarenhet av Nazitysklands ockupation av sitt hemland under andra världskriget. Hela sitt liv avskydde han all slags militarism. Som vuxen gick han i demonstrationerna mot det då pågående Vietnamkriget. Och Cornelis skrev för nu ett halvsekel sedan en visa ur barnets perspektiv och den lyder så här:

Jag skulle bra gärna vilja veta

varför vårt hus inte fick stå kvar

Jag skulle bra gärna vilja veta

vad dom har gjort med mor och far

Kan någon människa ge ett svar?

Dom sa att huset låg mitt i vägen,

låg mitt i vägen för en soldat

Det var en omväg på några steg

men istället slängde han en granat.

Hur kan en människa bli så lat?

Vänner! Alla som samlats här! Detta är och förblir den första spontana reaktionen på varje krigshandling: Avskyn för vad kriget gör med oskyldiga människor, inte minst barn. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är ur varje synvinkel orättfärdigt och hela ens varelse uppreser sig mot detta övergrepp på suveränitet och på civila, på folkrätt och vanlig, normal anständighet.

Men ukrainarna försvarar sig mot övermakten. Hur länge till de orkar vet ingen. Det vi i alla fall vet är att i detta ögonblick, under dessa dagar, samlas ett helt folk till en ny självmedvetenhet. Rysktalande ukrainare tycks vara lika förbannade som ukrainsktalande på detta krig.

Och Sverige har beslutat att sända vapen till ukrainarna. Det är ett historiskt beslut. Det var knappast helt enkelt att ta det beslutet. Men jag tycker att det är rätt. Ändå känner jag inget jubel över att Sverige exporterar vapen. Jag känner bara sorg över att det ska behövas.

Jag tror att det är viktigt för oss alla, i långa loppet, att inte mentalt ryckas med i militarismens alla virvlar.

Jag tror att det är viktigt att nu inte låta alla andra perspektiv än de militära och försvarspolitiska försvinna ur våra medvetanden. Exempelvis kommer det rådande klimatnödläget inte att kunna lösas med ökad upprustning och vapenutgifter, hur stora de än blir.

Men, vänner, det är rätt av Sverige och andra länder att med vapen stödja ett angripet folks förmåga att försvara sig. Någon annan väg gives icke nu.

Det krig som nu pågår är inte ett krig mellan två folk, mellan ryssar och ukrainare. Det är ett krig mellan en maktfullkomlig elit i Kreml, som drömmer sina fornstora imperiedrömmar, och det ukrainska folket. Många vanliga ryssar avskyr givetvis detta krig, trots propagandan de utsätts för från statsstyrda medier.

Vänner! Detta är inte ett krig mellan vanliga ryssar och vanliga ukrainare. Detta är det tragiska anfallskriget mot ett helt folk. Vi måste fördöma detta anfallskrig allt vad vi förmår och ge det ukrainska folket allt stöd vi kan.

Krig är i grund och botten faktiskt de latas sista utväg och tillflykt. De härskare och autokrater som inte klarar av att ge sina folk ett bättre liv, de tar till kriget som lösning, trots att det aldrig är en lösning. Återigen läser jag Cornelis sångtext, med en uppdaterad slutrad:

Dom sa att huset låg mitt i vägen,

låg mitt i vägen för en soldat

Det var en omväg på några steg

men istället slängde han en granat.

Hur kan Putin bli en så lat autokrat?

2 mars 2022

Kommentar: Detta tal höll jag på Sergels torg där en rad talare uttryckte sin solidaritet för Ukraina inför många tusen åhörare.