Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Köer, väntan, oro

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Katten Lisbet. Foto: Göran Greider.

Annons

Åka till Vilhelmina? För att få ut sitt pass? Jag och min hustru letade länge, i stigande panik, efter en ort där vi skulle kunna få loss ett pass före åtminstone juli månad. Men det var lögn i helvete. Köerna var – och är – oändliga. Till slut hittade jag en tid i Vilhelmina och jag lekte faktiskt en stund med tanken att jag till och med skulle ta flyget norrut och sedan ta mig till denna vackra ort, där polisstationen inte var överbelastad. Men sedan insåg jag hur vanvettigt det vore.

En god vän, expert på programmering och IT, hittade dock ett program som scannade alla lediga passtider i Sverige. Han ställde in det på Dalarna och en tid dök upp i Mora!

Ja, jag gick faktiskt runt och jamade mellan husen i hopp om att jag skulle få hennes jamande tillbaka.

Annons

Annons

Jag glömmer nog aldrig polisens väntrum i Mora. Där satt det flera personer som rest väldigt långt, en från södra Sverige, för att få ut ett pass. Det var smått surrealistiskt. Men när min och min hustrus ansökan var expedierad av en vänlig person kunde vi andas ut.

Hur är det möjligt att köerna blivit så extremt långa för att få ut ett pass? Är det ens förenligt med grundlagen att man som svensk medborgare inte ska kunna röra sig fritt i världen med ett pass? Pandemin gjorde förstås att alla passansökningar aldrig blev av. Allra minst jag, med ett uselt immunförsvar, ville sätta mig i ett väntrum under pandemin.

Men det gick till slut bra. Tack polisen i Mora! Jag vinkade till och med till Gustav Vasastatyn när vi for ut ur stan.

*

Dagen därpå slår jag på TV:n och ser det inslag där Rapport kartlagt vårdköer runtom i landet. Det ser illa ut nästan överallt, och riktigt uselt är det i Region Dalarna. En patient i Borlänge som fått vänta mycket länge på prostatabehandling pekade på all den oro och allt grubbel som kommer när man väntar på operation.

Moderaten Ulf Berg, regionråd i Dalarna, lovade förstås att allt ska bli bra. Men den politik styret bedriver funkar inte. Intrycket är starkt av att regionen mer månar om ett fint bokslut än om att korta vårdköerna. Nya pengar skjuts till från regeringen, men regionen – och så är det i många regioner och de flesta är borgerligt styrda – saknar någon annan långsiktig plan än den som går ut på att få fina ekonomiska resultat.

Annons

Jobba hårdare! tycks vara den allmänna uppmaningen från styret. ”Var inte snålast i Sverige” löd ganska nyligen uppmaningen från de S-märkta regionpolitikerna i Dalarna Elin Norén, Sebastian Karlberg och Abbe Ronsten i en debattartikel om bland annat de långa vårdköerna.

Annons

*

Att stå i kö, att vänta – det är ett tillstånd som är nedbrytande. Även för djur, skulle jag tro.

Sent på natten till onsdagen, när jag var ovanligt dyster på grund av att Sverige förlorat VM-kvalmatchen mot Polen, hade vår lilla katt Lisbet ännu inte kommit hem. Var var hon? Jag gick ut och letade i mörkret och iskylan. Ja, jag gick faktiskt runt och jamade mellan husen i hopp om att jag skulle få hennes jamande tillbaka. Med mig hade jag hunden. Vår katt älskar nämligen hunden. När vi möts utomhus är det alltid hunden som katten går fram och hälsar på, inte mig.

Och så kom det till sist ett jamande svar! Högt högt uppe i en tall satt Lisbet! Hon måste ha suttit där och väntat på ett mirakel i många timmar. Jag ropade på henne, hon svarade. När hon fick syn på mig, och ännu mer hunden, vågade hon påbörja nedstigningen som blev mycket äventyrlig. Till slut landade hon på backen. Hon såg skrämd ut efter sitt långa köande till räddningen. Hon tassade fram till hunden – och då lyfte jag upp henne.

Jag bar henne hem. Men någon tacksamhet har hon hittills inte visat.

*

Jag stirrar på det där fotot från skyddsrummet. Det finns så mycket oro och väntan i det. Kala, smutsiga betongväggar, madrasser på golvet, några barn som försöker leka mitt i kriget.

Annons

I veckan intervjuade Dala-Demokraten Yanina Tsvietkova, som flytt från krigets Ukraina, från staden Tjerkasy, med två små barn och som nu anlänt till släktingar i Borlänge efter en lång, lång resa. Hon är fotograf till yrket.

I Dala-Demokratens artikel visas ett foto hon tagit från det skyddsrum där familjen sökte skydd undan bombningarna. Jag stirrar på det där fotot. Det finns så mycket oro och väntan i det. Kala, smutsiga betongväggar, madrasser på golvet, några barn som försöker leka mitt i kriget.

Jag tänker på mitt lilla lyxproblem, att jag hade så svårt att få ut ett pass på grund av långa köer. Men Yanina och hennes familj står i kö till livet självt.

Annons

Annons

Till toppen av sidan