Ett 75–tal medlemmar hade samlats för att fira – dels vårens ankomst, dels pandemins tillbakagång. Och vilken kväll det blev!

Först fick vi inta en god vårsupé, komponerad och serverad av föreningens alerta festkommitté. Stämningen steg till närmast fransk nivå, (det vill säga ingen hörde vad någon annan sa).

Så kom de äntligen fram, de vi alla väntade på – skRammel-orkestern, beredda att ta över. Och som de gjorde det! Mellan sångerna fick vi korta inblickar i Povels liv och diktargärning. En timmes underhållning blev en och en halv. Och så var det roliga slut.

Stående ovationer – också de på franskt vis (det vill säga rop, klapp, stamp) – följde skRammel-gossarna till utgången.

Därmed var ett mycket vänligt, glatt och minnesvärt möte slut.

Axel Andersson