Annons

Annons

Annons

Annons

Bokstavsbarnen

Insändare
Diagnoserna förstör livet och framtiden

Text: 

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Läser med stort intresse artiklarna om bokstavsbarnen i Arbetarbladet.

Man tar alltid för givet att föräldrar vill sina barn väl, men så är inte alltid fallet.

"Trots att det finns barn som lever under okända tragiska förhållanden så förväntar man sig att de ska uppföra sig klanderfritt och foga sig i alla krav på vad som sägs vara normalt", skriver signaturen Livet är inte enkelt. Foto: TT

Säger som så att barns problem oftast börjar i hemmet där de bor och växer upp. Jag anser att man ska börja från grunden till vad som orsakar barns problem. Känna sig älskad sedd och hörd i familjen, en bekräftelse på att man finns till är ju oerhört viktigt när man växer upp. Livet hur man blir tar sin början därifrån. Ett helhetsperspektiv på hur samspelet är mellan de människor som fostrar barnet. Vilka förutsättningar de därav har att utvecklas. Ett försummat ratat barn som inte känner sig älskat, känner stor sorg och förtvivlan och agerar därefter. Det vet att de gör allting rätt men kan inte förstå varför det inte upptas i familjen. Det kan finnas problem i hemmet som ingen utomstående vet om. Barn litar på att vuxna vill dem väl.

Annons

Annons

Barn kan utsättas för psykisk/fysisk misshandel i hemmet där de bor. Ett barn kan vara djupt kontrollerat styrd och låst av till exempel en far. Måste alltid lyda och aldrig få bestämma sin fritid själv. Det sätter igång aggressioner hos barnet. Att vara försummad eller överbeskyddad skadar i båda fallen barnets självkänsla och det känner sig totalt misslyckad. Ett barn skulle aldrig sitta hos någon på BUP eller socialtjänsten och berätta sanningen om det. De är helt lojala mot sina vårdnadshavare. Sedan kan behandlande personal tolka det på sitt eget felaktiga vis och sätta på diagnoser på de symtom barnet uppvisar. Det är otroligt viktigt att vid en utredning ta med någon som känner barnet väl och vet hur det ligger till i hemmet. Om nu någon finns.

Ett barn som rycks bort från människor de älskat och litat på, där det hade sin trygga uppväxt i flera år, visar total likgiltighet inför sin omgivning. De får inte veta varför de inte får träffas. Klippa av alla känslor blir ett sätt att överleva all den ångest och smärta som det oskyldigt är utsatt för.

Föräldrars skilsmässa påverkar. Ett nära dödsfall. Förlust av någon man älskat som genom lögner tas ifrån ett barn. Kanske barnet lever med en förälder. Saknaden efter en far eller mor som inte finns närvarande. Det syns inte utanpå men känns inuti. Nya syskon. Styvmamma, styvpappa. Känna sig utanför, inte välkommen... Hur svårt är det inte då att sitta i skolan och vara koncentrerad och lyssna, när man har huvudet fullt av sorgsna tankar om hur man blir bemött i sitt eget hem?

Annons

Trots att det finns barn som lever under okända tragiska förhållanden så förväntar man sig att de ska uppföra sig klanderfritt och foga sig i alla krav på vad som sägs vara normalt.

Annons

Tidigare var det helt normalt att barn och ungdomar i viss ålder när de utvecklades uppförde sig på ett visst sätt. Man tog för givet att det skulle vara så. Det gick över med åldern, sa man. Nu för tiden sätter man olika diagnoser på barnet som förstör framtiden och livet för dem.

Därför håller jag fullständigt med barnpsykologen Jennifer Wellin, som varnar för att sätta tidiga diagnoser på barn. Ta reda på fakta innan ni sätter in diagnoser och medicin på barnen.

Livet är inte enkelt

Annons

Annons

Till toppen av sidan