Annons

Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Lättöl, Nato och vår!

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Stig Lindgren i Fors har rätt till sin lättöl!

Bild: Bengt Silén

Annons

Stig Lindgren vill ha lättöl till maten. Han bor på ett gruppboende i Fors i Avesta kommun men någon lättöl tillåter inte kommunens äldreomsorg att han får till maten. Jag läste om det i veckan och blev lika irriterad och arg som jag tror att de allra flesta blir när de hör om något sådant.

När Stig Lindgren tidigare har klagat har han fått höra rätt fantastiska argument från kommunen, till exempel att kommunen menar att det är bra att det finns någon skillnad mellan vardag och helg. Och till vardags räcker det med mjölk, vatten eller måltidsdryck till maten. Eller än mer otroligt: att lättöl inte funkar ihop med kommunens klimatmål.

Vad är detta? Det är en liten berättelse ur svensk vardag om hur äldres önskemål ignoreras på ett både högtravande och löjligt sätt. Och lättöl? Jag kan ju förstå att det inte kan accepteras om någon vill att whiskey ska ingå i matpaketet. Vatten eller måltidsdryck är förstås alltid ett bra alternativ. Ibland känns det som om t ex lingondricka blivit något slags nationaldryck – man får det överallt, vare sig det är till kebab, asiatisk mat eller kålpudding.

Annons

Annons

Men lättöl, eller alkoholfri öl – som för övrigt numera blivit så välsmakande! – har ofta en särskild roll vid måltiden: Öl är inte sött och insmickrande. Öl, eller lättöl, kommer med litet beska mot gommen och det kan rädda vilken glanslös måltid som helst. Och för många äldre människor på boenden är måltiderna en extra viktig stund på dagen: Kanske med litet småprat, röra på sig en smula, se andra människor. Att göra ätandet till något inbjudande och positivt är sannolikt en av de viktigaste sakerna äldreomsorgen kan göra!

Så låt Stig Lindgren dricka sin lättöl! Om det skulle gå ut över klimatet så är det nog en minimal påverkan det är frågan om.

*

Det är lättare att tänka på den där lättölsfrågan än att tänka på Natofrågan. Häromkvällen gick en Natodiskussion av stapeln i SVT där en rad experter kallats in för att svara på frågor om vad ett Natomedlemskap kan innebära. Problemet var bara att nästan alla i panelen var uttalade Ja-sägare till Nato. Den ende kritikern var representanten från Svenska freds. Hon kämpade tappert och behärskat.

Det är knappt jag längre orkar skriva om Nato. Varför? Därför att nästan hela politikerkåren redan har bestämt sig för ett Ja, som ska hastas fram, högt över huvudet på svenska folket.

Jodå. Också jag tror nog att en majoritet av opinionen för närvarande är för Nato. Men den opinionen har formats i en situation av oro och rädsla och av det faktum att (s) bara mumlat i frågan – och mumlat på ett sätt som nästan från början låtit som ett Ja.

Annons

Jag tror för det första att det är misstag med den där brådskan och för det andra tror jag det är ett misstag att bli medlem i en försvarspakt som har kärnvapen som yttersta avskräckningsmedel och där dessutom USA är dominanten.

Annons

Och här är min profetia: Om kanske bara tio år kommer de europeiska staterna att stå där med våldsamt överdimensionerade försvarsmakter, samtidigt som välfärd och klimatkamp har blivit eftersatta.

Och här är min profetia: Om kanske bara tio år kommer de europeiska staterna att stå där med våldsamt överdimensionerade försvarsmakter, samtidigt som välfärd och klimatkamp har blivit eftersatta.

Klipp ut det där stycket och sätt upp det på kylskåpet. Jag tror att jag får rätt i min profetia. Om inte ska jag bjuda på lättöl.

*

För ett antal veckor sedan åkte jag till slut på Covid19, trots mina fyra sprutor (och jag ska snart ta en femte). Infektionen blev mild, litet lätt feber en dag. Men efteråt! Jag har släpat mig fram av trötthet. Och varje gång man slagit på radion eller TV:n har man nästan mosats av de fruktansvärda övergreppen mot Ukrainas folk.

Kronblom sover fint.

Bild: Arkivbild

Efter mitt 1 majtal i Djurås i söndags var jag tvungen att lägga mig på kökssoffan och slumra. Sov, Kronblom, sa min fru.

Sedan steg jag upp och drack en alkoholfri öl till kvällsmaten!

Men våren är på väg, ja den är väl redan här. Jag skrev en liten rimmad vårdikt i mitt trötta tillstånd:

Gick i solen

men kall var vinden.

Satte mig ner

med våren mot kinden.

En trötthet finns

som botas av ljus,

en djupare sömn

i vårens rus.

Till toppen av sidan