Annons

Annons

Annons

Annons

Insändare
Sverige och gängkrigen

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

"Får inte polisen bukt med gängen blir det en statistisk siffra i historien om ouppklarade mord.", skriver insändarskribenten.

Bild: Markus Boberg, Arkivbild

Annons

Nu säger jag som nazisterna sa efter andra världskriget efter att de gasat ihjäl sex miljoner judar: ”Det här är inte något brott, det är statistik”. Med det vill jag säga att hanteringen av alla våra ouppklarade skjutningar i vissa förorter har nu nått en nivå där det produceras tv-dokumentärer och böcker om alla illdåd, under tiden som de flesta mördarna går fria.

Annons

Skjutningarna och sprängningarna fortgår och ökar i omfattning. Hos många familjer görs ingående reportage. Många blir till och med glorifierade beträffande sina svåra uppväxtförhållanden.

Annons

Som tur är får svenska polisen tacka den franska polisen att de upptäckte Enchrochat. Det kriminellas egen hemliga kommunikationskanal, som numera består av ytterligare kanaler. Tack vare den har många blivit fällda och avtjänar långa fängelsestraff. Men det satt hårt åt i början av någon anledning att vi i Sverige skulle kunna använda Enchrochat. Vi hade någon regel att vi inte fick ”tjuvlyssna hur som helst”, men som tur var gick det igenom och används nu frekvent.

Man nästan anar att många journalister sitter på mer information och vet mer om gängen än vad polisen gör. Samtidigt får man en känsla att polisen gillar självsaneringen, det vill säga, gängen dödar varandra. Tydligen handlar allt om narkotika och att bevaka olika områden och marknadsandelar. Precis som all annan övrig hederlig handel, fast på ett brutalare och olagligare vis.

Får inte polisen bukt med gängen blir det en statistisk siffra i historien om ouppklarade mord.

I övrigt inga jämförelser med Hitlers framfart.

Annons

Annons

Till toppen av sidan