Annons

Annons

Annons

Annons

Gävle centrum

Tack morbror Nisse, för alla planlösa bilturer

Morbror Nils Karlsson är död. Han blev 82 år gammal och bodde i Gävle. Hans närmaste är fru Karin, sonen Magnus med familj och syster Inger med familj.

Annons

Jag vill tacka morbror Nisse för alla "tjyttar" vi gjorde när jag var liten. Tjytt är ett hemsnickrat ord för planlös biltur. När Nisse kom förbi hängde jag glatt med på utflykt. Ofta slutade tjytten med fika hos släktingar i Vika där Nisse också var född, på Högås Runnvika.

Jag har också Nisse att tacka för att jag finns till. För hade inte Nisse börjat plugga på Socialhögskolan i Stockholm, hade han inte träffat min pappa. Då hade inte heller min pappa träffat Nisses lillasyster, alltså min mamma. Och då hade inte jag funnits. När min pappa gick bort i unga år fanns som tur var Nisse kvar.

Annons

Annons

Vi hade mycket gemensamt, Nisse och jag. Vi skrattade åt samma saker. Vi gillade konjaksmedvurst, alfapet, Filip och Fredrik och dialektala dalauttryck, trots att han bott i Gävle så länge. Han var en räkenskapens man, under flera år var han kassör i Brynäs. Till vardags var han budgetchef på Gävle kommun. Eller chief of the budget, som han översatte sin titel när en nyfiken cypriot på semestern undrade. Nisse fnissade och bjussade på den fria översättningen.

Chief of the budget, eller Kånken som han också kallades, kunde laga smarriga grytor och biff à la Lindström. Men jag minns särskilt en himmelsk frukost med sockerdricka och kanelbulle som jag fick en gång när jag sov över, oförglömligt för en femåring.

Jag är glad för alla fniss, alla trolleritrix, allt fix och stöd jag fick under de 55 år som vi kände varandra. Och för de fina små träkaninerna med löstagbara öron, som Nisse täljde så galant.

Jag vill också tacka för alla födelsedagar och jular som vi firade tillsammans. Högtider som alltid föranleddes av ett jul- eller födelsedagskort, där Nisse tecknat ett självporträtt, en illustration av fru Karin med dinglande örhängen, sonen Magnus och sedermera även katten Max. Alla hälsade grattis eller god jul.

Nu en allra sista hälsning. En sista planlös tjytt, vad den nu har för mål eller syfte? Jag vet bara att världen blev en smula fattigare utan Nisse, särskilt min.

Ulrika Tjernström

Till toppen av sidan