Annons

Annons

Annons

Annons

Insändare
Brand eller kalhygge – vad är bra och vad är dåligt?

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

"Ena gången är det bra, som vid bränder, andra gången är allt åt fanders om det är kalavverkning av ekonomiska skäl på en begränsad yta. Vad bråkar vi om egentligen?" skriver insändarskribenten.

Bild: Fredrik Björkman, Ebba Pettersson

Annons

Följer åsikterna om skogen så fort jag ser eller hör något i media.

Vid bränder, som kan utbreda sig över mycket stora områden, blir det praktiskt taget inget kvar, även humuslagret brinner upp. Då får man höra från experthåll att det är precis så naturen ska fungera.

För väldigt länge sedan när människan inte hade någon nytta av skogen, eller till och med före människans tideräkning, brann det tills det av olika orsaker slocknade. Det var så det fungerade. Efter bränder får man jämt höra av experter, nu har den skalbaggen, fjärilen, blomman, mossan, snigeln, fågeln, däggdjuret, etablerat sig. Det hade inte hänt utan brand. I fråga om växter så har deras frö legat i marken i gammelskogen och väntat på en brand i hundratals år, hur konstigt det än låter.

Annons

Annons

Driver man av skogen och gör ett så kallat kalhygge vaknar självutnämnda experter och riktiga experter och protesterar allt hårdare på grund av detta. Humuslagret är i alla fall kvar! Första anblicken första året efter ser det inte så bra ut, år två grönskar det, år tre och framåt kommer det uppslag av olika trädarter. Fler och fler växter växer upp och binder vatten. Stora däggdjur finner föda, om det sparats fröträd fungerar detta, allt kommer tillbaka och ingen skada är skedd och en ny hundraårig växtperiod är igång.

Ena gången är det bra, som vid bränder, andra gången är allt åt fanders om det är kalavverkning av ekonomiska skäl på en begränsad yta. Vad bråkar vi om egentligen? Sluta lyssna på EU och miljöknuttarna.

Förstår att skogsägaren kliar sig i huvudet

Till toppen av sidan