Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Det vi kan lära oss av ukrainarna

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

När Ryssland i gryningen den 24 februari gick till massivt anfall mot Ukraina fruktade nog de flesta, inklusive jag, att det ukrainska motståndet skulle krossas mycket snabbt, kanske på någon vecka. Den ryska krigsmaskinen hade i mer än ett decennium utmålats som starkt upprustad, effektiv och farlig för omvärlden. Det sistnämnda, farlig för omvärlden, har den definitivt visat sig vara.

Självklart har vapenleveranserna från väst också varit avgörande för att ukrainarna så framgångsrikt kämpat emot ockupationen. Men först kommer nog ändå moralen, sedan vapnen.

Solrosor - en symbol för Ukraina!

Bild: Helene Skoglund

Annons

Annons

Men häpnadsväckande snabbt visade det sig både att det ukrainska motståndet var långt starkare än någon räknat med – och att den ryska krigsmaskinen saknade effektivitet. Nej, jag vet inte mycket om militär verksamhet och kapacitet. Men så mycket förstod jag ganska snabbt, att en helt avgörande faktor var moralen på den ukrainska sidan.

Ukrainarna har något att kämpa för, helt enkelt. De slåss för land och frihet, medan soldater i den ryska armén ofta inte haft en aning om varför de ens skickats in i ett grannland där de till och med ofta har släkt och vänner. Befälsordningen i den ryska armén verkar dessutom vara lika auktoritär som det politiska styret.

Självklart har vapenleveranserna från väst också varit avgörande för att ukrainarna så framgångsrikt kämpat emot ockupationen. Men först kommer nog ändå moralen, sedan vapnen. Mycket tyder också på att det ryska angreppet smitt samman en ny samhörighet i Ukraina; rysktalande ukrainare verkar också ställa upp på den nya nationella medvetenhet som nu föds.

I förra veckan kom så den överraskande motoffensiven från den ukrainska försvarsmakten. På kort tid återtogs stora, nyss ockuperade områden. Ryska armén flydde hals över huvud. Och till och med på rysk mark, i olika media, hörs nu kritik, både mot hur kriget bedrivs av ledningen i Kreml – och kanske finns där också frön till kritik mot själva Putinstyret.

Frågan är: Håller kriget på att vända?

Annons

Det är vad man kan hoppas. Men jag fruktar att det här kriget, trots de ukrainska framgångarna, kan bli mycket långvarigt. I princip är det ju redan ett krig som pågått sedan den olagliga annekteringen av Krimhalvön 2014. Väst pumpar in vapen och om viljan till strid från väst ett tag tycktes svikta, så kan nog den lyckade ukrainska offensiven åter väcka liv i stödet och engagemanget.

Annons

Men det kan verkligen komma att stå och väga i Europa det närmaste halvåret, när gaspriser, elpriser och levnadsomkostnader stiger på grund av Putins krig. I Italien kan en kraftig högersväng äga rum i politiken. I Prag har vi sett stora demonstrationer för att väst inte ska blanda sig i kriget.

Och framförallt: Vladimir Putin har allt att förlora på att förlora i Ukraina. Vi kan tyvärr därför vänta oss att den ryska sidan försöker trappa upp den militära insatsen på olika sätt, till slut kanske genom massmobilisering. Det är också så att Kina politiskt har investerat – om än aningens försiktigt – i den ryska invasionen, kanske som ett led i Kinas eget upptrappade hot mot Taiwan. Vi ska heller inte glömma att många länder i världen om inte stöder Putins krig, så åtminstone inte är emot det – så är det exempelvis med Indien.

Till senhösten lär striderna i Ukraina delvis lägga sig, på grund av vintern. Hur läget på marken då ser ut vet ingen. Men det är inte helt uteslutet att någon sorts trevande fredsförhandlingar faktiskt kan ta vid. Det är i sådana lägen man för övrigt önskar att Sverige aldrig ansökt om Natomedlemskap – en ansökan som drevs fram av en skräck för Putins militära kapacitet som av allt döma var helt felaktig – och kunnat medverka till att få till stånd någon form av dialog mellan Ukraina och Ryssland.

Annons

Sverige har haft ett gott rykte som fredsmäklare och försvarare av mänskliga rättigheter i världen, men det ryktet har tyvärr fallit snabbt det senaste halvåret, inte minst på grund av krypandet för Turkiet.

Skulle kriget fortsätta och vara lika blodigt till långt in på nästa år och kanske ännu längre, lär inte bara engagemanget för Ukrainas sak riskera att minska allteftersom månaderna går. Också de civila offren i kriget skulle växa, med barn som berövas sin framtid, samhällen som slås sönder, samtidigt som kriget fördjupar den ekonomiska krisen i Europa och världen.

Tills vidare gläder vi oss åt de ukrainska framgångarna. Men särskilt mycket ljus skymtar inte i de många tunnlar – vare sig de leder genom klimatfrågan, krigen eller välfärden – som världens länder nu trevar sig fram genom. Det vi i alla fall lär oss av ukrainarnas kamp är att moralen och idealen hjälper människor genom dessa mörka tunnlar.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan