Inför riksdagens omröstning om talmännen hade högerblocket gemensamt bestämt sig för att lansera Sverigedemokraten Julia Kronlid som vice talman. Men omröstningen i denna fråga är hemlig i riksdagen och då visade det sig att Kronlid inte vann omröstningen i en första omgång. Tre riksdagsledamöter svek partilinjen och omröstningen fick göras om. Det betyder att det uppenbarligen finns tre ledamöter i riksdagens högermajoritet som inte kände sig glada över att en abortkritiker och till och med evolutionskritiker skulle få den prestigefyllda talmansrollen.

Vilka var det? Det får vi nog aldrig veta. Men det finns inte minst några liberaler som man kan misstänka starkt ogillar Julia Kronlid som en av talmännen. Exempelvis Romina Pourmokhtari. Hon var tidigare Liberala ungdomsförbundets ordförande och slogs då mycket för en liberal invandringspolitik och för feminism. Jag har träffat henne flera gånger. Och jag har väldigt svårt att tro att hon med någon som helst glädje ville se denna Kronlid som en av talmännen.

Nåja. Valhemligheten gäller. Men att det finns sprickor i högermajoriteten står ju helt klart. Och att det första tillfället då högermajoriteten skulle visa sin sammanhållning slutade som det gjorde – med att några i högerblocket hoppade av – vittnar om att den kommande regeringen kan bli instabil.

Sverigedemokraten Julia Kronlid är en pinsamhet som talman. När hon fått frågor om vad hon anser om Darwins evolutionsteori verkar det som att hon mer tror på en kreationistisk skapelseteori som säger att världen skapades för sextusen år sedan och att därmed inga dinosaurier vandrat på jorden. Vad ska man säga om det? Det går knappt att säga något om det. Det är verkligen som att hävda att jorden är platt. Kronlid har också varit med och motionerat om exempelvis samvetsfrihet för barnmorskor – det vill säga att en barnmorska inte ska behöva medverka vid aborter.

Kronlid är en vandrande pinsamhet. Men rollen som vice talman är som tur är knappast någon avgörande post i svensk demokrati. Betydligt mer avgörande är att Sverigedemokraterna kommer att tilldelas ordförandeposterna i hela åtta av riksdagens utskott. Inte heller det är i sig avgörande för det demokratiska tillståndet i nationen, men det har en stor symbolisk innebörd: Sverigedemokraterna har i kraft av sin position som riksdagens näst största parti nu definitivt släppts in i värmen. Vilket var väntat.

Men Sveriges rykte som ett progressivt land faller nu snabbt ute i världen. Den högerpopulistiska våg som går genom världen har i Sverige fått ett av sina starkaste utfall. När den franska nationalisten och extremhögerledaren Marine Le Pen glädjestrålande intervjuas om de italienska postfascisternas seger i söndags, då nämner hon också Sverige och Ungern som exempel på att Europas folk är på väg att resa sig och ta sina öden i egna händer.

Sverige har blivit ett högerland, och i ett viktigt avseende ett mycket extremt högerland: Sverigedemokraterna har, precis som det postfascistiska Italiens bröder, sina rötter i mellankrigstidens värsta rörelser, fascism och nazism. Att Sverige numera kan omnämnas och av extremhögern hyllas som ett land som går i spetsen för europeisk högernationalism är bedrövligt.

Lägger man till detta den pågående svenska Natoanslutningen som raderar bort en progressiv röst i nedrustningsförhandlingar och allt fredsarbete, så återstår inte mycket av den Sverigebild som under ett halvsekels tid dominerade i omvärlden.

Samtidigt, i Dalarna, pågår underliga ting. Dala-Demokraten var för några dagar sedan först med att avslöja att en av de mest profilerade Sverigedemokraterna, Kent Ekeroth, nu äntrar Region Dalarnas fullmäktige. Han stod inte ens på partiets lista. Men har övertalats om att bege sig till Dalarna för att representera Sverigedemokraterna. Underligt – det var ordet som till och med moderaten Ulf Berg använde om händelsen. Grip in, Åkesson! Utbrast han på sin Facebooksida. Det yttrandet från Berg visar också att han har litet väl höga tankar om den Jimmie Åkesson som Bergs egen partiledare, Ulf Kristersson, talat så väl om och vill samarbeta med.

Ekeroth har en förskräckande historia som högerextremist. Han var bland annat delaktig i den så kallade järnrörsskandalen. Han drev som rättspolitisk talesman för SD i riksdagen på hårt för en direkt barbarisk syn på brott och straff och blev till slut en belastning för den egna partiledningen.

Och nu ska han belasta Dalarna. Något reellt inflytande över regionpolitiken får han inte. Men hans ankomst till länet lär väl betyda att Dalarnas rykte i Sverige faller.Greider ser att Sveriges rykte i världen faller när högerpopulismen går segrande fram. Men också att Dalarnas rykte i Sverige riskerar att falla när SD kallar in en järnrörsman.