Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Glädjerop och lätt panik

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Klockan ett torsdag: Jag tar ett glädjeskutt när jag hör att den franska författaren Annie Ernaux får årets Nobelpris i litteratur. Hon är en röst från de franska djupen, från en liten ort i Normandie, ja från det man i det elitistiska Frankrike brukar kalla de folkliga klasserna - les classes populaires.

Annie Ernaux.

I två små böcker, som på svenska finns samlade i en volym - Min far & Kvinnan - berättar hon sin mors och sin fars historia. Två arbetare som efter en tid startar ett litet café och butik och nästan aldrig är lediga. Skötsamma, ärliga, strävsamma vill de ge sin dotter det liv de själva aldrig fick. Och dottern blir efter hand en uppburen författare i det mondäna Paris som till slut hinns upp av sin klassbakgrund och måste skriva om den.

Annons

Annons

Från elitkulturens Frankrike når oss en röst ur djupet. En arbetarförfattare har fått Nobelpriset!

Okay, man kan klaga över att Akademien ständigt fastnar i Europa och till och med särskilt i Frankrike - den nationen är våldsamt överrepresenterad när det gäller litterära Nobelpris. Men priset gläder mig. I hennes verk kliver de folkliga klassernas erfarenheter rakt ut i ljuset. Från elitkulturens Frankrike når oss en röst ur djupet.

Porträttet hon ger av sin mor skakade om mig när jag läste det och fick mig att se min egen mor tydligare som då nyligen hade gått bort. ”Nu förefaller det mig, som om jag skriver om mon mor, för att i min tur föda henne till världen, heter det på ett ställe. Kan skrivandets nödvändighet utsägas vackrare?

Från elitkulturens Frankrike når oss en röst ur djupet. En arbetarförfattare har fått Nobelpriset!

*

Och var skriver jag detta? På en brits på en akutmottagning. Som vanligt, höll jag på att säga. Ty strax efter att Annie Ernaux fått sitt Nobelpris, svullnade min panna upp väldeliga och jag var tvungen att kasta mig iväg till akuten. Där misstänkte läkarna att svullnaden har att göra med att jag häromdagen var hos en hudläkare som tog bort hudförändringar på mitt huvud genom att frysa dem. Såren vätskar.

Och kanske var det det som gjorde att jag på eftermiddagen - enligt min fru - såg ut som en klingon i ansiktet. Klingoner är ett hårdfört släkte i scienefictionserien StarTrek. Min fru avskyr klingoner och science-fictionserier.

Annons

Varför nämner jag detta? Faktiskt mest för att jag måste fylla denna sida med en text! Och för att det ör litet roligt att nämna klingonernas släkte.

Annons

Med bandagerat huvud fick jag lämna akuten. Det är antagligen ingen fara. Det känns bara alltigenom underligt. Och lite panik fick jag allt när en svullnad kastade om hela stämningen i mig.

I akutkorridoren ger en sköterska en liten leksak till en pojke. En plastödla. Jag ser hur han tar ett glädjeskutt.

*

Annars är nog veckans viktigaste inrikespolitiska besked att fackförbundet Byggnads gått ut och meddelat att det kommer att ta kontakt med Sverigedemokraterna. Partiet har ju nu makt över statsbudget och regerande och då, menar Byggnads, måste man bearbeta även det partiet. Smärtsamt för många av oss som fruktar att normaliseringen av ett parti med högerextrema rötter rullar vidare.

Men vad ska Byggnads och andra fackförbund som snart lär ta samma väg, göra! De måste försöka påverka samtliga partier och något regelrätt samarbete är det ju definitivt inte fråga om. Jag kan inte se att facket har något att välja på här. En annan betydligt svårare fråga är när högerextremister kandiderar till förtroendeposter i facket. Där bör facken dra sin gräns.

SD är i mina ögon den ekonomiska överklassens hantlangare. Partiet splittrat och försvagar löntagarna.

*

Ett annat besked i veckan är att den högerregering som är på väg att bildas verkar vara på väg att stoppa planerna på höghastighetståg. Det gläder mig, trots att det verkar vara alla rödgröna partiers stora drömprojekt.

Jag har aldrig trott på det. Enorma investeringar som ger stora utsläpp och fördärvar landskap bara för att vinna någon timmes restid? Varför inte fixa det reguljära tågnätverk först och få det att fungera?

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan