Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratisk

Göran Greider
Nationen och planeten ska försvaras!

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Jakobsgatan 9. En oktoberdag i Stockholm. Det står flera vakter utanför porten. När man släppts in frågar jag om man alls får fotografera i byggnaden och svaret är Nej. Genom fönstren skymtar i alla fall Operahuset. Jag befinner mig på Försvarsdepartementet, för ett kort möte med Peter Hultqvist. Bakom mig hör jag en pressekreterare glatt ropa: ”Det är en poet i byggnaden!”

Byggnaden var ursprungligen ett – bankpalats! Dyrbar gammal konst hänger på väggarna i det stora konferensrummet och det är nästan bara underliga och trista bataljmålningar. Jag frågar Hultqvist vad det är för målning på väggen bredvid oss och han svarar – det där ser ut att vara ”från något slagsmål för länge sen”.

Annons

Hans mor är krigsbarn från Finland. Under sin uppväxt fick han ofta höra om kriget och det ryska hotet.

Annons

*

Peter Hultqvist framför en tavla med "något gammalt slagsmål". Foto: Göran Greider

Säga vad man vill: Peter Hultqvist skrev historia när han 2014 som nytillträdd försvarsminister inledde upprustningen av svensk militär. Tidigare hade den varit på väg mot en illa fungerande yrkesarmé, inriktad på internationella insatser. Hultqvist var fast besluten att vända försvarsmakten till något annat: I första hand ett försvar av Sverige:

- Den första åtgärden var att genomföra repetitionsövningar. Det hade inte skett på mycket länge. Många som fick en sådan inkallelseorder trodde först att det var ett skämt!

Men han inledde också en rad samarbeten med andra stater, i synnerhet Finland:

- Att sy ihop oss med Finland var den viktiga prioriteringen. Jag har sett Finland och Sverige som en helhet.

Den stora vändningen i svensk försvarspolitik som Hultqvist gick i spetsen för var således en nationell vändning:

- Försvaret är och måste vara nationellt i grunden. Systemet ned yrkessoldater höll på att haverera. Och snart tillsatte vi också en utredning om att återinföra värnplikten.

2014 annekterade Ryssland Krim. För Hultqvists del var det nog inte så överraskande. Hans mor är krigsbarn från Finland. Under sin uppväxt fick han ofta höra om kriget och det ryska hotet. Och åtta år efter den ryska annekteringen, och några månader efter det ryska överfallet på Ukraina, satt han en morgon vid åttatiden i just denna byggnad och hade fattat sitt beslut: Sverige måste gå med i Nato. Då hade han bara några månader tidigare, på en s-kongress, lovat att aldrig ta oss in i Nato.

Annons

Annons

Var i den här byggnaden var det? undrar jag. På plan 2, svarar han skrattande. Och det är under marknivån.

När jag frågar honom om beslutet att gå in i Nato försämrat Sveriges rykte i omvärlden – vilket jag själv är övertygad om - vill han inte gärna svara på frågan. Han blir uppenbart besvärad av den. Han menar att en Natoanslutning var det enda möjliga när plus- och minusposter räknades samman. Sverige kan inte stå isolerade i säkerhetspolitiken, då försvagas vi, menar han.

Men några minusposter med ett Natomedlemskap vill han – och knappast någon annan ledande socialdemokrat heller - helst inte dra upp. Jag tycker förstås att det är svagt. Och med trasslet med Turkiet har det ju blivit direkt pinsamt.

Allt med Nato är nog trots allt ganska jobbigt för Hultqvist. Han blev den försvarsminister som förde in Sverige i en mäktig försvarsallians som har kärnvapen som yttersta avskräckningsmedel.

Jag ställer också frågan: Har inte Rysslands krigföring i Ukraina visat att västvärlden kraftigt överskattat Rysslands stridskrafter? Han hummar litet, svarar sedan:

- Jag tror att det framförallt handlat om att Ryssland underskattade Ukraina och landets stärkande av sin försvarsmakt. Och det är ju också så att viljan är avgörande: Ukrainarna har något att slåss för, det har inte vanliga ryska soldater.

*

Åtta år och ett liv med livvakter ständigt omkring sig. Hot har han råkat ut för. Men med tiden blev han god vän med de där Säpovakterna som följde honom överallt. När han nu snart lämnar byggnaden på Jakobsgatan 9 är det en period i ett liv som är över. Han lär sitta kvar som säkerhetspolitisk talesman för en socialdemokrati i opposition och i försvarsutskottet. Men också försöka driva dalafrågor från sin bänk.

Annons

Annons

*

Hultqvist genomförde alltså ett slags nationell vändning i försvarspolitiken. Och han är verkligen en förespråkare för mer inhemsk kontroll av viktig infrastruktur. Idag är det rätt många  samhällsviktiga verksamheter – alltifrån tågtrafik till vindkraft – som i privatiserings- och avregleringsmani tagits om hand av utländska makter.

- Avregleringar och privatiseringar har gått för långt, konstaterar han kärvt.

Och så blir det ofta när man samtalar med denne försvarsminister: Det börjar med säkerhetspolitik men snart kliver en mycket klassisk socialdemokratisk agitator fram ur honom. När jag undrar om det inte behövs mer av agitation från s-oppositionen håller han med:

- Det politiska livet får inte bli för grått. Vi måste slå vakt om välfärden, försvara arbetarnas intressen och stå emot nyliberalismen.

Det där skulle faktiskt aldrig Magdalena Andersson säga. Dock ber han att få lägga till att han menar ”löntagarnas” intressen och inte bara arbetarnas.

Sedan överraskar han plötsligt ordentligt när han börjar prata direkt passionerat om klimatfrågan. Jag häpnar faktiskt litet när han slår fast att det är den avgörande frågan. Han undrar till och med om det är nödvändigt med den här idén om ständig materiell tillväxt!

Peter Hultqvist går i ett enda andetag från försvaret av nationen till försvaret av planeten. Jag har inte ens hjärta att säga till honom att världens militärapparater står för bland de värsta utsläppen av koldioxid.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan