Annons

Annons

Annons

Göran Greider

ledare socialdemokratiskValet 2022

Göran Greider
Kristersson leder en skuggregering

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

TV: Se regeringsbildningen här.

Samla, inte splittra. Det var så Sveriges nye statsminister uttryckte sig i början av sin regeringsförklaring. Och långt in i sitt anförande lät det nästan som att Ulf Kristersson försökte dölja det faktum att han i centrala avseenden leder ett slags skuggregering – den nya regeringen regerar ju i skuggan av det stödparti, SD, som inte fick några ministerposter och därmed kan friskriva sig från ansvar.

Det sossehat som så ofta finns på högerkanten i svensk politik har tillfälligt tillfredsställts genom regeringsskiftet – men utöver det? Jag kan inte se att regeringsskiftet har chans att utlösa någon känsla av verklig optimism och framtidstro i nationen Sverige.

Annons

Annons

Det så kallade Tidöavtalet, eller slottsavtalet som det träffande också benämns, anger det centrala i den nya regeringens ambitioner: Hårdare tag på snart sagt alla områden och i synnerhet när det gäller migration och kriminalitet. Slottsavtalet är nationellt inåtvänt och slottsherren heter tveklöst just Åkesson. Och den slottsherren är definitivt inte intresserad av att samla hela befolkningen, inklusive den femtedel som har utrikes bakgrund, bakom ett nytt politiskt projekt.

Skuggregeringen.

Bild: TT

Detta faktum, att ett högerextremt stödparti utgör fundamentet för Kristerssons statsministermandat, svävar över hela denna regeringsbildning och kommer att följa statsministern under hela hans tid och det går inte att komma ifrån att det snarare leder till splittring, inte samling.

Man kan verkligen fråga sig hur stor entusiasmen är i Sverige för detta regeringsskifte? Sveper det en våg av plötslig framtidstro över landet? Hos den yttersta högern är hänförelsen förstås stark. Men i stora delar av borgerligheten – vars politiska inflytande har minskat – finns det helt klart betydande känslor av oro över vart detta ska ta vägen. Åtskilliga liberaler mår dåligt just nu, och i ett borgerligt centerparti är entusiasmen svag för den nya skuggregeringen. Här och var i nationen kurar enskilda moderata eller kristdemokratiska väljare ihop sig och undrar om det verkligen var detta de drömde om.

Annons

Klimat- och miljöfrågorna erövrade heller ingen stor plats i regeringsförklaringen.

Annons

Det sossehat som så ofta finns på högerkanten i svensk politik har tillfälligt tillfredsställts – men utöver det? Jag kan inte se att regeringsskiftet har chans att utlösa någon känsla av verklig optimism och framtidstro i nationen Sverige.

Ur vänstersynpunkt var regeringsförklaringen naturligtvis ett dystert aktstycke. Magdalena Andersson påpekade i en kommentar att det ekade tomt kring allt som rör välfärden och det i ett läge där kommuner och regioner snart ställs inför mycket svåra utmaningar när det gäller resurser och bemanning.

Jag tror inte att det här kommer att gå bra. En regering av skuggor är inte vad detta land behöver.

Klimat- och miljöfrågorna erövrade heller ingen stor plats i regeringsförklaringen. Att Miljödepartementet i princip försvinner och löses upp i frågor om energi och näring säger egentligen det mesta. På något sätt var det symboliskt talande att posten som klimatminister gick till en mycket ung liberal, Romina Pormoukhtari. Hon var nyss en av de skarpaste kritikerna av allt samröre med högerpopulismen men nu tilldelas hon i denna skuggregering en ministerpost som nog tystar den kritiska rösten samtidigt som miljö- och klimatfrågor inte hör till den nya regeringens hjärtefrågor.

Vad gäller ministerposter blev det några överraskningar och otippade kort. Den nya kulturministern Parisa Liljestrand kände få utanför Vallentuna till – där är hon lokalpolitiker – och hon har heller aldrig sysslat särskilt mycket med kulturpolitik. Den nya skolministern, Lotta Edholm, var nyss ledamot i styrelsen för en friskolekoncern vilket knappast känns särskilt tryggt när det gäller nödvändiga åtgärder för att göra något åt marknadsskolans konsekvenser. Att en ekonomisk-politisk talesman för Liberalerna, Mats Persson, fick posten som utbildningsminister förefaller direkt märkligt.

Statsminister Ulf Kristersson kommer att leda en högerkonservativ skuggregering, byggd på ett samarbete där det största stödpartiet inte ens sitter i regeringen.

Jag tror inte att det här kommer att gå bra. En regering av skuggor är inte vad detta land behöver.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan