När dammet lagt sig och Sverige blev brunblått ändrade Moderaterna och Sverigedemokraterna retorik. Gängen som skulle knäckas bara det blev maktskifte kunde plötsligt inte knäckas på en kafferast. Trots att det i princip lät så före valet.

Nu pratar istället både Sverigedemokraterna och Moderaterna om att det kommer ta lång tid. Flera mandatperioder till och med. Så pratar partier som a) vill vinna även nästa val, och nästa, och nästa b) vill undvika svekdebatt när gängbrottsligheten biter sig fast på grund av växande ekonomiska klyftor och rasistisk politik.

Grogrunden för gängen har tagit decennier att bygga. Det har skett under både socialdemokratiska och moderatledda regeringar. Det har skett genom att göra skolan till en marknad, där aktieägarna är viktigare än eleverna. Det har skett genom att införa det fria skolvalet. Det har skett genom att stänga ner samhällsservice i förorter. Det har skett genom att låta inkomstklyftorna växa så att de superrika blivit fler, och de fattigaste också. Det har skett genom slopad förmögenhets- och gåvoskatt. Det har skett genom att Sverige inte klarat av att validera utbildningar från utomeuropeiska länder. Det har skett genom att för få bostäder byggts. Och så vidare, och så vidare.

Så nu sitter vi här. Med utsatta områden och gängskjutningar och knark som flödar. Och helt vanliga Gävlebor som köper kokain och sponsrar gängkriminalitet. Vi lever i ett sjukt samhälle. Men det är ingen slump att vi gör det. Det här är resultatet av årtionden av politik som skapat klyftor så stora att vissa barn väljer gängen framför skolan.

Så det går faktiskt att förstå människor som på riktigt tror att invandringen är problemet. Och vem kan egentligen klandra dem. Klyftorna har trots allt gjort att de högst upp i samhällshierarkin nu svävar så långt ovanför resten att de över huvud taget inte går att nå. Så då får man sparka på de man kommer åt. Vilket i Sverige blivit invandrarna.

Den som röstat på Ulf och Jimmie kommer bli besvikna. Om detta råder inga tvivel, det säger ju både Ulf och Jimmie själva eftersom deras partier redan nu är tydliga med att det inte går att förvänta sig några förbättringar av Sverige de kommande åren. Ganska självklart. Ulf Kristersson är ganska ointresserad av undersköterskor i Sandviken från Eritrea. Ulf Kristerssons politik är formad för att skapa ett så bra liv som möjligt för människor som har fastigheter och bostadsrätter för miljoner, för människor med hög inkomst av arbete och kapital, för människor som bor i Sveriges mest välmående områden där ingen hört talas om vare sig förslitnings- eller bullerskador. Ulfs folk är sådana som Christer Gardell. Inte trista människor som ligger hemma sjukskrivna i sin hyresrätt med trasig rygg och har barn med läs- och skrivsvårigheter.

Det är just därför Ulf Kristersson är ärlig nu, så här efter valet. Det kommer inte gå att lösa samhällsproblemen de kommande fyra åren.

Men vana trogen fortsätter Ulf ljuga. Skälet till det är inte framför allt därför att vad som tagit årtionden att rasera också tar årtionden att bygga upp.

Ulf och Jimmie kommer inte kunna lösa problemen, därför att de inte har någon politik för att lösa problemen.

De har av allt att döma faktiskt inte ens några ambitioner att göra det.

Hade man haft det hade det där slottsavtalet sett helt annorlunda ut.