Annons

Annons

Annons

Jenny Wennberg

ledare socialdemokratiskSalming sjuk i ALS

Jenny Wennberg
Vi tänker på dig också, Börje Salming

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Jag skäms när jag läser om det Sverige som möter Börje Salming. Sverige, som Börje Salming under så många år representerade i världen.

Hade Börje Salming fått ALS före 65 års ålder hade han kunnat ansöka om personlig assistans. Det hade kunnat ge honom, och hans familj, ett helt annat liv än det han hänvisas till nu med insatser inom äldreomsorgen.

Börje Salming har drabbats av ALS.

Bild: Stina Stjernkvist / TT

Familjen möter välfärden, en välfärd som sviker. Och använder nu den röst man har för att försöka förändra. Det är starkt. Och det säger oss åter igen vilken otrolig idrottsman Börje Salming faktiskt är. Precis som hans ord, trots att han är så sjuk "Jag tänker på er". Vi tänker på dig också, Börje Salming. Att komma från Kiruna är att vara stolt över att vara född i samma stad som dig.

Annons

Annons

Men det är också ovärdigt att Sverige fungerar så här. Att människor måste berätta i media om sina liv i förhoppning om att någon ska lyssna.

Det borde inte vara så här.

Det borde funka.

Men det gör det inte. Pia Salming sätter fingret på exakt allt som inte funkar, hur kompetensen brister i omsorgen, trots att det faktiskt bara är att utbilda sin personal. Hur pressande situationen som anhörig är. Hur mycket tid och kraft som krävs. Hur det känns att se en anhöriga lida.

När jag läser intervjun i Expressen blir jag extremt illa berörd. Man tror att samhället ska fungera när man behöver det som mest. Det är vad vi lärt oss om Sverige, att det fungerar, att man får vård och omsorg efter behov. Ganska få är förmodligen förberedda på hur mycket tjat som kan krävas, hur tuff man måste vara, hur mycket ork du måste ha, hur mycket man själv måste kunna, och det kanske värsta av allt, att du som privatperson till och med kan tvingas gå till domstol för rättigheter du har, mot kommuner, mot enorma myndigheter som Försäkringskassan. Du, en enda ensam individ, mot hela den kraften samhället har i form av anställda jurister, handläggare, tjänstemän. Det är ingen rättvis kamp. Men juridiken går, till skillnad från samhället, faktiskt fortfarande att lita på. I den finns fortfarande förutsägbarhet och rättvisa att finna.

Annons

Att familjen Salming väljer att prata om sin situation är viktigt. I Sverige lever människor och familjer precis så här. Liv som präglas av veckor, månader och årtionden av ständig kamp för värdighet, för rättigheter, för rätt vård och rätt omsorg. Det är en grym tillvaro att försöka överleva och hitta glädjen i.

Annons

Politiker tenderar tyvärr strunta i vanliga människor som går in i väggen av anhörigvård, anonyma funktionsnedsatta som får vara på sin dagliga verksamhet med bajs under naglarna för att de fråntas assistans, eller dör på toaletten för att man nekats assistans av Försäkringskassan. Den socialdemokratiska regeringen gav till och med direktiv i regleringsbrev till Försäkringskassan om att antalet assistanstimmar skulle minska.

I regeringens utredningen beskrevs sedan assistans som lyx. Det kunde handla om någon som blev sjuk eller skadad i vuxen ålder, och hade hus i Portugal, där man är 60-70 dagar per år, med 8-10 assistenter. En spottloska från den socialdemokratiska regeringen rakt i ansiktet på den som behöver assistans för att gå på toaletten, ta på sig kläderna, duscha, äta, kommunicera. I en vardag där funktionsnedsättning ofta snarare betyder fattigdom och att klara sig på runt 10 000 kronor i månaden. Hela livet.

Annons

Förhoppningsvis kan Börje Salmings grymma öde bidra till en mer human omsorg och en assistans som faktiskt fyller den funktion den är tänkt att fylla. Och Pia Salming har rätt. Det är konstigt att vi förväntas jobba tills vi blir 68, men att vår rätt att söka assistans upphör vid 65.

Annons

Pia Salmings ord i Expressen borde läsas av regeringen och riksdagen som ansvarar för LSS-lagstiftningen, och de borde läsas av Magdalena Andersson:

"Jag vill att vi ska kunna ha ett liv. Jag vill kunna vara den fru jag vill vara för min man de sista månaderna han har kvar i livet – inte som vi har nu. Och sen vill jag hjälpa andra, jag har läst så många skräckhistorier. Det är så hemskt på så många plan. Hur fan kan det få vara så här? Jag fattar inte det!"

Vi är väldigt, väldigt många som kan skriva under på Pia Salmings ord.

Ingen ska behöva ha det som familjen Salming. Så här ska livet inte se ut.

Pia Salming fångar också något väldigt viktigt med orden om att få vara den fru hon vill vara för sin man.

För det kanske värsta med vård och omsorg som inte fungerar är att den utplånar relationer. Istället för att få fortsätta vara någons fru, man, mamma, pappa, dotter, son, syster eller bror blir relationen den samhället tvingar er till.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan