Till Sverige kom han från Danmark med sitt kompisgäng som av och till under åren gjorde mycket roligt tillsammans. Första arbetet i Gävle blev av en slump på Korsnäs, och som det skulle visa sig blev Korsnäs även den enda arbetsgivaren. Inte för att andra erbjudanden saknades utan för att på jobbet, PM2+3, trivdes han varenda dag i sitt arbetsliv. Fritiden var fylld av jakt, fiske och alltid i sällskap av någon hund. Senare blev allt ersatt med bowling som också fyllde honom med mycket glädje.

I Bomhus, Gävle, har alltid den fasta punkten varit familjen och huset han byggt själv. För sin fru Lisbeth och oss döttrar fanns han alltid där, redo att hjälpa. En modern make och pappa som både lagade god mat och tog hand om det som måste göras. Vi minns när han varje dag kom cyklande från Korsnäs för att äta lunch, hur det alltid fanns tid för en stunds vila i soffan, oftast med dottern Nina sovande på armen.

Kärleken till äventyret och havet delades med dottern Gitte, och när Preben fick gå i pension genomförde han den noga planerade ensamseglingen över Atlanten, som förde honom till platser vanliga människor bara drömmer om. Där fick han förutom sin lilla älskade skeppshund Kvicky minnen som räckte hela livet. Något han så gärna berättade om.

Det praktiska och logiska handlaget fick vi alla ärva samt viljan att alltid göra rätt.

Våra stora livliga middagar, ofta med paradrätten Portergryta, minns vi barn och barnbarn med glädje och recepten på många av dessa rätter lever vidare.

Kärleken till familjen visades genom att alltid ställa upp och hjälpa till. Ett telefonsamtal eller besök i hemmet avslutades in i det sista med uppmaningen: Ring om du behöver hjälp med något!

Det gällde även barnbarnen som alltid kunde räkna med att morfar ställde upp när det behövdes.

Preben, när du nu efter 89 år på jorden, vandrar i andra skogar eller seglar på andra hav så vill vi, Lisbeth och dina döttrar med respektive, barnbarn och barnbarnsbarn säga ett stort TACK till vår stolta och glada make/pappa/svärfar/morfar för allt det fina vi fått här i livet, tack vare dig!

Då ingen form av ceremoni eller religiös begravning kommer att genomföras så önskar vi å Prebens vägnar istället för eventuella blommor, att pengar skänks till valfritt ändamål som gynnar natur, biologiskt mångfald samt fred och rättvisa för folk på jorden. Frågor som berörde och upprörde ända in i det sista samtalet.

Genom dottern Susanne – som haft förmånen att ha den bästa pappan på jorden – i hela sitt liv