Annons

Annons

Annons

Jenny Wennberg

ledare socialdemokratisk

Jenny Wennberg
Det är faktiskt tradition att håna Stockholm

Text: 

Detta är en opinionstext.Tidningens hållning är oberoende socialdemokratisk.

Jag blev faktiskt ganska paff när jag läste Lena Melins text i Aftonbladet. STOCKHOLM ÄR INTE SOM LULEÅ braskade rubriken. Dock ej i versaler så klart. Det bara kändes som versaler. Vad jag väntade mig var sedvanliga Melinska syrligheter med tungan i kinden. Det var det inte. Melin var av allt att döma sur på riktigt för att Stockholm, traditionsenligt, nu hånades av svenskarna på grund av "snökaoset" efter första snön.

Snö i Stockholm betyder traditionsenligt hån. Foto: Henrik Montgomery / TT

Så humorbefriade har Stockholmare inte råd att vara. Att håna Stockholm är en hederlig svensk tradition att hålla fast vid. Det är också, precis som en av mina Facebook-kamrater påpekade, att sparka uppåt. Ett väldigt försynt påpekande dessutom "Ja alltså lite måste man ju få sparka uppåt."

Annons

Annons

Och det är nog så många av oss känner när vi höhö:ar och kollar på kul klipp om snökaoset i Stockholm. För det är inte synd om Stockholmarna, särskilt inte Stockholmare som Lena Melin. Få i mediesverige har mer makt och inflytande än just Lena Melin. Men nu var hon den utsatta helt plötsligt. Kunde inte ta sig till jobbet. Fick vackert sitta hemma och skriva sin text istället. Och missade mitt i sin ilska dessutom hela poängen hon försökte göra.

Vi gör det för att det är kul. Och för att det faktiskt är ganska förlösande ibland att sparka uppåt.

För självklart är hånandet orättvist. Det är en jäkla skillnad på att få en kommun som Kiruna, med 24 000 invånare och knappt någon lokaltrafik alls att rulla runt i snökaos. Och att få en kommun som Stockholm, med nästan en miljon invånare, bussar, spårvagnar, tunnelbana, båtar och pendeltåg och alla SUV:ar att rulla runt i snökaos.

Men det är också allt detta överflöd av kollektivtrafik, resurser, människor med makt, som Lena Melin, och inflytande och höga inkomster som gör att det inte är synd om Stockholm. Det är också sånt här som borde göra att Stockholmare, inte minst de som kan sitta hemma och skriva sura krönikor om att de inte gillar att bli hånade, är ödmjuka och bjuder på den här nationella högtiden när snön kommer.

För under alla andra dagar under året är Stockholm normen, och resten av Sverige undantaget, bara genom att existera utanför tullarna.

Annons

Vad sura Stockholmare glömmer bort är dessutom att väldigt många Stockholmare är inflyttade. Till jul ska de bege sig ut i landet och hälsa på tjocka släkten, och ingen gillar en humorbefriad översittare från storstan. Precis som ingen gillar evigt tjat om man minsann INTE vill bo i Stockholm, att det är TRÅNGT i Stockholm. Samtidigt som man gladeligen tar första bästa chans att åka dit, gå på teater/museum/mellofinalen stå på fel sida i rulltrappan, gå alldeles för långsamt och stöka till det finoljade maskineri som uppstår när människor har det jävligt trångt och måste visa hänsyn för varandra.

Annons

Lite mer respekt krävs från båda håll. Faktiskt.

Mitt finaste Stockholmsögonblick är den stressade kvinnan med barnvagn. Jag hade bråttom, promenerade snabbt med näsan i mobilen och helt plötsligt försvann benen under mig. Det var halt, vilket jag inte hade märkt. Innan jag ens hade hunnit landa var den unga kvinnan med barnvagn framme vid mig och undrade om jag behövde hjälp. Klockan var lämna på dagis-tidigt, men hon hade ändå tid för mig. Allt hade gått bra, hostade jag ur mig, hon ökade farten igen och människomötet mellan oss var över på några sekunder. Men herre gud vilken prydnad för Stockholm hon var. Vilken ambassadör för en vänlig stad. Det där mötet gjorde min dag. Jag gissar på att hon inte ens kommer ihåg det, eftersom det var en så naturlig handling från hennes sida.

Så där är det. I alla städer. Det finns bra människor, och dåliga. Glada människor, och sura. Ibland funkar allt perfekt, ibland blir det kaos.

Att vi hånar Stockholm när snön kommer betyder inte att vi inte förstår att det är orättvist.

Vi gör det för att det är kul.

Och för att det faktiskt är ganska förlösande ibland att sparka uppåt.

Inte hårt så att det gör ont.

Men lite.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan