Annons

Annons

Annons

Insändare
Nu för tiden ses det som udda att fråga grannen om en kopp socker

Text: 

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Sverige är ett land som är väldigt individualiserat och där alla får klara sig själva. Vart hamnar vi då om vi säljer ut välfärden och inte har ett skyddsnät som fångar upp oss? Ett land som går från att klassas som ett selektivt välfärdsland mot en mer universell välfärd har under den processen fortfarande tänket med att ta hand om varandra då de har en historia av att vara utan skyddsnät och vara beroende av familj för att överleva.

Annons

Annons

Även Sverige har en historia av att vi hade generationsboende och till och med lagar på att vi var tvungna att ta hand om de äldre annars riskerade vi böter. Vi hade sambeskattning och flera som bar ansvaret för att hålla familjen flytande. Vikten av att bygga buffert, spara till barnens framtida utbildningar, ha rätt försäkringar, och så vidare, är något som människor i ett selektivt välfärdsland har tradition av och något som kan föras vidare till framtida barn.

I ett universell välfärdsland som Sverige ligger den tilltron till staten. I Sverige har vi kommit så långt med individualiseringen att en sådan enkel grej som att fråga grannen om en deciliter socker skulle ses som någonting udda.

När vi sedan gick mot en mer universell välfärdsmodell så lättade trycket på individen och staten tog mer och mer över ansvaret. Buffertsparande blev inte lika viktigt och alla hade möjlighet att följa sina egna drömmar, utan att behöva ta hand om sina äldre. Kvinnor kan jobba på grund av att staten tillgodoser barnomsorg och liknande. Sambeskattningen avskaffades och alla är lämnade till att klara sig själva, dock med ett starkt skyddsnät som gör att alla har möjlighet att klara sig själv oavsett förutsättningar.

Hur ska man då kunna backa bandet? Vi plockar bort skyddsnätet men individualiseringen finns kvar.

Cecilia Davik, socionomstudent

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan